2006, snart ett avslutat kapitel.
Svårt, har upplevt så himla mycket det här året. Både bra och dåliga saker. Vart ska man börja. Vet iallafall att jag känner mig som en helt annan människa nu när året lider mot sitt slut än vad jag gjorde när det startade, mer erfaren, mer mogen, mer rädd..
Jag försökte hamna där jag velat gå hela mitt liv, men i Februari ändrades de, mina mål byttes ut mot de gamla, jag började fundera vad jag egentligen höll på med, hamnade på nya spår, jag fick nya förhoppningar, men började även må sämre än vad jag någonsin gjort, kände mig värdelös!
Maybe the past is like an anchor holding us back.
Maybe, you have to let go of who you are to become who you will be.
Tiden gick, jag började väl släppa just de men mådde fortfarande inte bra. Funderade över vart jag skulle hamna, vad jag skulle göra nu.. Va dansen allt för mig? Va de det jag älskade mest? Va de det jag ville hålla på med..
Aldrig förr har jag haft det i tal eller tanke
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.
Ordet är -om - om jag har lagt ner all tid förgäves..
Om den inte finns i mitt liv, ja vad ska jag göra då ?
men trots att jag mådde som jag gjorde och inte tränade särskilt mycket bestämde jag mig ändå för att följa med mina vänner till Los Angeles i somras och dansa i en månad, L.A, det som alltid hade vart min dröm, att få komma dit en dag. Och i somras hände det. jag spenderade en månad där och mådde bättre än någonsin. Jag hade de underbart och saknade inte Sverige någonting, jag ville helt enkelt stanna där och sen jag kommit hem har det alltid funnits där, alla minnen, i mitt hjärta, och en dag ska jag tillbaka dit, men den gången ska jag inte tillbaka hit något mer! jag hör hemma där, jag lovar!
men innan sommaren kom avslutades ett sex års långt kapitel i mitt liv. Nio års kapitel kan man väl säga. Jag slutade grundskolan, och jag slutade på min underbara skola Fryx efter sex år där. Med allt därtill, alla underbara lärare, klassen/ ELITEN 00-06, mina 91:or, ALLT! den tiden kommer jag aldrig glömma .
10/6-06, sorgens dag för mig och min kära ELIT! men det var även hello future för oss alla och det verkar gå bra för dem flesta, de glädjer mig!
ELITEN, 00-06<3 I had the time of my life.
Dom ör över nu, men ja kommer ihåg alla dagar med er!
As we go on, we remember, all the times we had together <3
Sommaren gick och jag började gymnasiet, först på Rudbeck där jag inte trivdes alls, så böt skola till kunskapsgymnasiet nu i November.. Det passar mitt sätt att leva bättre och jag trivs, det gör jag verkligen. Mycket tack vare alla underbara människor som tagit emot mig med öppna armar, det betyder mycket för mig, tror att den skolan kan vara en av sakerna som kan hjälpa mig mot mitt nyårsmål, att börja må bra igen. Så det börjar kännas lite bättre. I och med att jag böt skola kom det in nya underbara människor i mitt liv som jag verkligen uppskattar, men samtidigt började fler och fler glida ifrån mig, riktigt, riktigt långt..
People always leave.. right?
But sometimes they coming back.
Jag hoppas innerligt att det stämmer, för jag saknar er, det gör jag verkligen. Men som sagt år 2006 har vart ett svårt år för. Aldrig mått så dåligt som jag gjort detta år. Men jag hoppas det blir ändring på det nu, och jag hoppas att ni alla som sägs betyda mycket för mig kommer finnas vid min sida för att hjälpa mig. jag tror att år 2007 kommer bli de året när jag kommer förstå vilka som är de som kommer tillbaka och stannar för gott, dom som betyder något, och de som är det som lämnar mig med jättebra minnen, men ingen framtid.. men sånt är livet, alla kan inte hålla ihop livet ut.. Eller?
It's nothing wrong with fairy tales, because they live happily ever after´
Jag hoppas iallafall att du kommer att börja förstå, vill inte mista dig, Jag älskar dig.
Men då måste du börja sätta dig in i andras livssituationer, sluta tänka för mycket på dig själv, helt enkelt bli mer insatt. för jag vet att jag behöver dig!
Som sagt, min framtid består väl mest av att må bra igen. Sen får man se vilken väg jag kommer behöva välja för att kunna må bra igen, jag får se vilka som kommer stå brevid mig under tiden och när allt är okej igen, vilka som har tillkommit och vilka som har gått, hur som helst kommer jag alltid vara jag, oavsett.men beroende på vilka man kommer ha brevid sig blir ju resultatet olika. Men hur de än blir så är JAG alltid jag.. glöm inte det. tack alla ni, som finns där och för allt ni har sagt. Vissa har menat de dom sagt och försöker verkligen finnas där, medan vissa bara säger tomma ord. Men de kan hjälpa en det med ibland. Bara det finns några ritkiga där ute så är allt okej med mig.
JAG KOMMER IALLAFALL ALLTID HA DANSEN!
den är min, det kan ingen ändar på.
Nu måste jag väl bara bestämma mig om på vilket sätt den ska va min i framtiden!
men min underbara familj finns alltid där<3
oavsett..
But everybody's changing and I don't feel the same
ONE TREE HILL! <3
Tack för det året som har varit, jag är bara tacksam över att ha fått upplevt ännu ett!
Jag ska sluta vara rädd nu, It can only get better!
you can't hide from life, sooner or later you have to live it
Jag försökte hamna där jag velat gå hela mitt liv, men i Februari ändrades de, mina mål byttes ut mot de gamla, jag började fundera vad jag egentligen höll på med, hamnade på nya spår, jag fick nya förhoppningar, men började även må sämre än vad jag någonsin gjort, kände mig värdelös!
Maybe the past is like an anchor holding us back.
Maybe, you have to let go of who you are to become who you will be.
Tiden gick, jag började väl släppa just de men mådde fortfarande inte bra. Funderade över vart jag skulle hamna, vad jag skulle göra nu.. Va dansen allt för mig? Va de det jag älskade mest? Va de det jag ville hålla på med..
Aldrig förr har jag haft det i tal eller tanke
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.
Ordet är -om - om jag har lagt ner all tid förgäves..
Om den inte finns i mitt liv, ja vad ska jag göra då ?
men trots att jag mådde som jag gjorde och inte tränade särskilt mycket bestämde jag mig ändå för att följa med mina vänner till Los Angeles i somras och dansa i en månad, L.A, det som alltid hade vart min dröm, att få komma dit en dag. Och i somras hände det. jag spenderade en månad där och mådde bättre än någonsin. Jag hade de underbart och saknade inte Sverige någonting, jag ville helt enkelt stanna där och sen jag kommit hem har det alltid funnits där, alla minnen, i mitt hjärta, och en dag ska jag tillbaka dit, men den gången ska jag inte tillbaka hit något mer! jag hör hemma där, jag lovar!
men innan sommaren kom avslutades ett sex års långt kapitel i mitt liv. Nio års kapitel kan man väl säga. Jag slutade grundskolan, och jag slutade på min underbara skola Fryx efter sex år där. Med allt därtill, alla underbara lärare, klassen/ ELITEN 00-06, mina 91:or, ALLT! den tiden kommer jag aldrig glömma .
10/6-06, sorgens dag för mig och min kära ELIT! men det var även hello future för oss alla och det verkar gå bra för dem flesta, de glädjer mig!
ELITEN, 00-06<3 I had the time of my life.
Dom ör över nu, men ja kommer ihåg alla dagar med er!
As we go on, we remember, all the times we had together <3
Sommaren gick och jag började gymnasiet, först på Rudbeck där jag inte trivdes alls, så böt skola till kunskapsgymnasiet nu i November.. Det passar mitt sätt att leva bättre och jag trivs, det gör jag verkligen. Mycket tack vare alla underbara människor som tagit emot mig med öppna armar, det betyder mycket för mig, tror att den skolan kan vara en av sakerna som kan hjälpa mig mot mitt nyårsmål, att börja må bra igen. Så det börjar kännas lite bättre. I och med att jag böt skola kom det in nya underbara människor i mitt liv som jag verkligen uppskattar, men samtidigt började fler och fler glida ifrån mig, riktigt, riktigt långt..
People always leave.. right?
But sometimes they coming back.
Jag hoppas innerligt att det stämmer, för jag saknar er, det gör jag verkligen. Men som sagt år 2006 har vart ett svårt år för. Aldrig mått så dåligt som jag gjort detta år. Men jag hoppas det blir ändring på det nu, och jag hoppas att ni alla som sägs betyda mycket för mig kommer finnas vid min sida för att hjälpa mig. jag tror att år 2007 kommer bli de året när jag kommer förstå vilka som är de som kommer tillbaka och stannar för gott, dom som betyder något, och de som är det som lämnar mig med jättebra minnen, men ingen framtid.. men sånt är livet, alla kan inte hålla ihop livet ut.. Eller?
It's nothing wrong with fairy tales, because they live happily ever after´
Jag hoppas iallafall att du kommer att börja förstå, vill inte mista dig, Jag älskar dig.
Men då måste du börja sätta dig in i andras livssituationer, sluta tänka för mycket på dig själv, helt enkelt bli mer insatt. för jag vet att jag behöver dig!
Som sagt, min framtid består väl mest av att må bra igen. Sen får man se vilken väg jag kommer behöva välja för att kunna må bra igen, jag får se vilka som kommer stå brevid mig under tiden och när allt är okej igen, vilka som har tillkommit och vilka som har gått, hur som helst kommer jag alltid vara jag, oavsett.men beroende på vilka man kommer ha brevid sig blir ju resultatet olika. Men hur de än blir så är JAG alltid jag.. glöm inte det. tack alla ni, som finns där och för allt ni har sagt. Vissa har menat de dom sagt och försöker verkligen finnas där, medan vissa bara säger tomma ord. Men de kan hjälpa en det med ibland. Bara det finns några ritkiga där ute så är allt okej med mig.
JAG KOMMER IALLAFALL ALLTID HA DANSEN!
den är min, det kan ingen ändar på.
Nu måste jag väl bara bestämma mig om på vilket sätt den ska va min i framtiden!
men min underbara familj finns alltid där<3
oavsett..
But everybody's changing and I don't feel the same
ONE TREE HILL! <3
Tack för det året som har varit, jag är bara tacksam över att ha fått upplevt ännu ett!
Jag ska sluta vara rädd nu, It can only get better!
you can't hide from life, sooner or later you have to live it
Kommentarer
Postat av: Louise
Vad fint skrivet Isabell. Jag hoppas att du vet att jag är en av dem som finns här för dig och inte en av de som kommer dra. vet inte hur du har upplevt alltsammans men jag har i alla fall varit här. INGA tomma ord här inte ;)
SAknar dig, lets let 2007 rock!
Trackback