'

får faktiskt smått-panik när jag tänker på hur allt har blivit, hur jag har blivit. känns som att just nu är jag den där tonåring som jag alltid drömt mardrömmar om att en dag bli. den där tjejen som inte bryr sig om något, har inga riktiga intressen, inget riktigt att syssla med på fritiden, helt enkelt för mycket fritid, inget att satsa på, inget att uppnå, inget "jag vill, det är min dröm", ingen passion till något!, ingen passion...

känns som att jag befinner mig i just det stadiet nu och varför? jag har ju alltid "hatat" sådana människor, stört mig på att dom inte bara tar tag i sina liv... men vad gör jag själv just nu? dagarna bara går förbi mig utan att jag jobbar för min passion, men ändå orkar jag inte ens med skolan.. hur fan har jag kommit att bli såhär? det skrämmer mig. -hatar det, hatar det, HATAR DET!

---

vet varken ut eller in längre. jobbar hårt. hårt med att tänka. tänka rätt tankar. bra tankar. men det hjälper inte. tankarna blir aldrig fullbordade. lever inte jag i verkligheten?

---

fårse om det blir skola eller inte imorgon.. mår fortfarande sådär bara.. i vilket fall som helst blir det ändå att gå upp i tid för måste spendera hela dagen med litteraturhistorian, stor tenta på onsdag. jullovet som kommer uppskattas och det ska det göra hela tiden. ja oj, jullovet-07/08 ska bli kanon. för det har jag bestämt.

nothing's real, until you let go completely.