'

  
 

(skrivet av en utav oss, Shirin, på bilddagboken idag.)

det är inte vi fyra längre.. det är inte limpan, bullen, kalven och filén längre. det vet vi alla fyra mycket väl om.. och vi saknar ju varandra. men, samtidigt känns det som att vi alla har förändrats så pass mycket, att vi inte vet vart vi har varandra, nästan som att vi inte känner varandra. för så känner jag..

tycker det är så himla synd, för det är ju bara du lange, som inte är kvar.. det är liksom, kvartetten blev en trio - av ingen anledning. vi har för många minnen för att låta denna fina vänskap försvinna. vi alla har förändrats på den senaste tidenen har börjat gå framåt, en har funnit sin passion, en har det som jobbigast och en är lite vilsen..

men, ju mer man går igenom, detso mer förändras man och utvecklas.men om vi inte är där för varandra när vi går igenom dessa förändringar, hur ska vi då känna den "nya" personen.nej, jag vet inte.. jag saknar bara oss, det är allt. och det här har vart dom värsta månaderna i mitt liv och jag önskar att det var vi fyra då. för jag
känner mig  trygg då. that's all.  vi va jävligt bra, vi kan va jävligt bra nu med

jag älskar er
linnéa isacson, isabell eklund och jessica lange.
-
(mitt svar, och fan va allt i det stämmer, älskar och saknar oss)

det var det bästa någon av oss sagt på länge, kan inte finnas nåra undanflykter eller bortförklaringar till det här. här är ju vår vänskap, våra minnen i bilder och nuläget står ju här, i svart och vitt. men varför? shirin, det här var grymt bra jobbat, jag sitter här och tårar rinner fast jag inte bad dom komma. IF WE CANNOT SEE!! kanske kan vi göra de nu, snälla låt denna text bli alla fyras wake up call. vill ha oss tillbaka, men vill alla de.? för om alla vill borde de ju inte finnas nått problem.
let's go and be BETTER!<3