You're nothing like the girl I used to know

(SKRIVET FRÅN PLANET MELLAN NEW YORK OCH STOCKHOLM IMORSE!)

Så har man bara ca en halvtimma kvar till Sverige. Resan har gått bra och snabbt, sovit mest hela tiden faktiskt. Bytet i New York gick smidigt det också. Man har ju vart riktigt trött eftersom man inte sov något natten till den 1:a utan packade i all hets och umgicks med bandet.

Så nu sitter man alltså här, på planet som snart har tagit mig hem igen, till mitt hemland, till mitt hem? Är verkligen det självklart att det man räknar som hem ska vara där man föddes och där man har växt upp? Eller borde inte det vara där man känner att man hör till, där man helt enkelt känner sig hemma.. Jag vet verkligen inte hur allt kommer att bli nu, med mig liksom, med hur jag mår, men jag ska göra allt som står i min makt för att jobba på att må bra, jobba på att höra hemma överallt, så länge man har folk omkring sig som älskar en och vill en väl, så länge jag får göra det jag älskar. Men det jag älskar, kan man göra det i Sverige? Eller rättare sagt, vill JAG göra det i Sverige? Nu blir jag sentimental, nu vill jag inget annat än tillbaka, tillbaka till staden med enligt mig världens bästa dansmöjligheter. Sitter och lyssnar igenom min LA-07 spelningslista på iTunes och självklart kommer tankar, bilder och minnen upp. För nu är det väl inget mer än minnen längre, det har skett och nu kan jag inte göra annat än att tänka tillbaka på det. Men är det tillräckligt då, kan jag leva på det tills jag får komma tillbaka? Om jag får och kan komma tillbaka...., men det måste jag väl, det är ju det jag ska kämpa för här hemma nu, det är ju där jag vill vara, där jag vill leva.
DÄR JAG VILL UTFÖRA MIN PASSION!

Måste helt enkelt bara bli bätttre på att leva på saker jag fått vara med om, saker jag fått upplevt. För jag kommer ju tillbaka, jag ska tillbaka! Kanske redan om mindre än ett år. Så nu behöver jag ju bara använda mina minnen och min inspiration och leva på den tills dess, det borde väl kunna gå? Men hur gör man det? Hur lär man sig att uppskatta och leva på saker man upplevt istället för att längta tillbaka och sörja över att man inte längre är kvar och bara gå och vänta på att få komma tillbaka för då ska man må bra igen. Jag vill kunna använda mig av tiden jag fick där och må bra hemma. Jag försöker, tro inget annat, vill verkligen..


Det är helt sjukt vad saker och ting har förändrats, helt sjukt vad jag har förändrats, bara på ett år liksom. Ja, året som gått har verkligen vart ett av mina svåraste, men nu i efterhand kanske även ett av mina bästa, för kanske börjar saker falla på plats? Kanske går jag mot en mindre invecklat framtid. Tankarna vill jag kunna ha kvar, jag vill bara lära mig att hantera dem på ett sätt som gör att jag inte mår dåligt av dom. Tror att dom kan göra mig till ett bättre människa, till en visare människa. Men trots ett svårt år är nog saker och ting mycket klarare för mig i dagsläget. Jag vet vilken väg jag vill vandra (vilket jag egentligen har vetat sen jag var elva år, har bara låtit mig övertalas att tycka som alla andra, men jag är inte alla andra, jag mår inte bra av samma saker, jag blir inte glad av samma saker, jag har inte samma tankar.) och jag ska klara av att komma hem och fortsätta våga stå för den väg jag vill ta, den väg som är MIN! Allt som fått mig att må dåligt under det här året har kanske i slutändan vart meningen för att föra mig fram till att själv kunna förstå vad jag vill så att andra kan sluta bestämma min framtid åt mig. Nu ska jag stå för min åsikt för jag vägrar att följa stimmet.


Nej, dags att sluta vara sentimental och börja packa ner datan och dra sig mot toan. Man ska ju landa snart. Blir mys med familjen idag! Och hoppas också att shirin och linnea kommer förbi.

Hej hopp från luften- där friheten existerar, dit inga måsten eller rutiner når.


Kommentarer
Postat av: Fire

Du är iaf väldigt välkommen hem igen. :-)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback