'

Jag skulle så gärna vilja vara bra på något, som att sjunga, måla, vara bra på något sätt att uttrycka mig. För hur ska ni annars någonsin kunna förstå? Hur ska ni kunna förstå vem jag är och hur jag mår när det inte finns något sätt jag kan uttrycka det på. Känslan är alltid där, det tunga, det vilar över mig, över mina ögon, över mitt ansikte, över hela mitt bröst och ända ner i magen.. jag vill bara se en liten stråle ljus, ljus som ger mig en gnutta hopp, hopp som får mig att våga tro att allt kan ordna sig, att allt kommer att bli okej.Mitt liv är helt okej, till och med bra i vissa stunder, ja, det är de verkligen. Men jag vill bara hitta något eller någon som gör mig glad, något eller någon som gör mitt liv underbart. Så att det unga som alltid sitter där försvinner och jag kan andas fritt igen.

Kommer jag alltid känna mig såhär?
Såhär tom och ensam..
Vart är min räddning ..´