'

När man bara vill ha någon, behöver någon, vad gör man då? Allt jag vill är att de ska finnas någon som kan hjälpa mig, dra mig bort från allting. Att någon ska finnas där istället för att det finns där. Det, de krypin jag får komma till en gång om dygnet, där jag kan gömma mig. Men inte ens mitt eget gömställe är som jag vill ha det, det är inte klart. Eller precis som allt annat i mitt liv, det är inte helhjärtat. Jag har alltid intalat mig själv att jag gillar att vara ensam, att när jag mår som sämst är mitt gömställe riktigt bra för jag får vara själv, jag får vara ifred.
Men jag vill inte vara själv, vill någon människa egentligen det eller är det sånt som vi bara säger för att själva slippa inse sanningen. Jag vill inte vara ifred när jag mår som sämst, jag vill inte behöva gömma mig, jag vill ha någon som förstår mig, någon som drar mig bort från gömstället, någon som gör mig modig så jag slipper gömma mig utan istället kan börja leva, HELHJÄRTAT

Även de bästa kan ha fel ibland och jag erkänner, jag har ljugit för alla inklusive mig själv.
Jag vill inte vara ensam.