'

jag vet inte, ibland undrar jag bara hur saker skulle kunna va om man skulle kunna få stanna i en viss ålder, i vissa stunder lite längre, hur det skulle vart att kanske stanna som 13-åring mer än ett år, kanske till och med för alltid. eller kanske man skulle stannat redan vid 8 år.. när faktiskt precis allt var som det skulle.. jag vet inte, jag bara undrar hur det skulle kännas.. för det slog mig nu när jag fyllde 18 att folk omkring mig blir äldre. Att jag nu har blivit ett år äldre är inget som känns något sådär jättemycket, men just att man nu tillhör en annan generation, det finns en ny generation under en. Allt blir äldre, alla blir äldre. det skrämmer mig. mina föräldrar blir äldre, mina syskon blir äldre. min familj blir äldre och det känns som att sakta men säkert går vi ifrån varandra. Jag kommer ihåg att när jag var runt 14, 15 år var allt jag ville att ha ett mer vanligt "tonårings-liv" och hinna med sånt som man borde göra när man är i den åldern. När jag sedan var runt 16 var det mer att jag inte vågade göra saker och då önskade jag inget mer än att sluta vara rädd, men jag kunde inte, jag var besatt av att vara rädd för livet, jag var rädd för att leva.. och nu då? nu står jag här och har äntligen börjat kommit underfund med att åren faktiskt går, och det är inte bara jag som blir äldre. och nu står jag istället här och blir skrämd över det. Varför har jag alltid vart så besatt över att få tiden att gå? över att uppleva ännu ett år, visst, det är fortfarande det jag vill, men det innebär ju då också att åren måste gå och mina nära och kära blir äldre och kommer en dag lämna mig ensam, lämna min sida. jag klarar inte av den tanken riktigt.. Så nu har jag kommit på att istället för att, som när jag var 14, 15 år och ville, hinna med att leva "tonårs-livet" och ha en massa vänner och all den skiten så har jag börjat komma in på det spåret igen att jag vill ta vara på min tid med min familj, hinna vara mer med mina syskon, det är ändå dom närmaste jag har. Jag vill träffa min pappa mer, verkligen mer! träffar honom inte ens en gång varannan vecka och inte för att låta så, men man vet aldrig vad som komma skall! jag vill ha mer tid för honom. och såklart även för min mamma, jag vill få tillbaka dom där känslorna man hade till sina föräldrar när man var runt 7, 8 år. När dom var hela ens värld. Jag vill inte bygga på dom andra känslorna man får i den åldern jag befinner mig i nu när man börjar känna att man mer eller mindre börjar växa ifrån dom.. jag vill inte klara mig själv än, jag vill vara med dom! igen.. jag vill lära känna mina föräldrar, jag vill veta det mesta om dom, så att jag aldrig ska kunna glömma. jag vill vara snäll och trevlig igen, jag vill förtjäna att folk tycker om mig, för de senaste åren har jag faktiskt inte gjort det. för varför skulle jag annars ibland få så dåligt samvete över allt dom gör för mig?.. jag älskar dom, min familj!

---

nu ska jag dra mig mot sängen, det väntar en ny vecka med nya tag! ibland skulle jag önska att min, bara min dag fick vara lite längre.. men jag har haft det bra, Men nu mår jag istället riktigt dåligt, hoppas på att kunna sova. ingen träning nu måndag, tisdag, så ska verkligen orka få mycket plugg gjort, ska fixa och piffa på mitt rum, ska se förra veckans oth och det avsnittet som kommer på tisdag, känner även ett väldigt sug att börja om från början, ja, se alla program igen, som man redan så många gånger gjort, så det ska det nog bli av att man börjar med denna vecka, från the pilot!, ska även bli att börja bli nyttig igen nu, på riktigt. jag vill faktiskt! så nu gäller det, mår inte bra av mig själv just nu.. mer om födelsedagen, presenterna! och helgen överlag imorgon,.. kanske.