I fall into your abounding grace

va fan vare jag nyss sa. varför klarar jag inte av det? varför klarar jag inte av att hålla humöret i styr, varför dyker denna ilska ständigt upp? kan bara inte hålla tillbaka den. På en gång ryter jag till och det känns som att huvudet ska sprängas, spelar ingen roll vad för liten grej det handlar om, för i mitt huvud är det aldrig lugn och ro.. det vilar endast upp sig till en ny gång då det ska få ryta till riktigt ordentligt och till det ska få såra, än en gång. det är som att någon annan styr över allt, allt som har med mig att göra. för annars skulle väl jag själv aldrig göra detta? annars skulle väl aldrig min kropp må så dåligt som den faktiskt gör.. om jag själv såg över den menar jag..

förlåt-
In all my bitterness, I ignored,
All that's real and true, All I need is you,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback