'

jag är rädd. det är nog ändå det som sammanfattar mig. som sammanfattar hur jag mår. jag behöver ett slut på det här, ett slut på alla orkeslösa dagar som bara går förbi mig. jag behöver ett slut på att må som jag gör. men den största rädslan sitter i hur allt egentligen ska sluta? vad är mitt slut? när kommer det? hur kommer det? och hur når jag det? jag vill bara känna ork till att ta tag i saker igen, ork till att vara glad, till att prata med vänner & familj utan att vara arg. ork till att skrika ut för världen hur jag mår- men sympati behöver jag inte.
jag klarar mig fan ändå.