I don't blame you for being you, but you can't blame me for haiting it
jag hatar mig själv, hatar mig själv för att jag stänger in mig själv. stänger in mig själv i min egen kropp. känner mig instängd i min egen kropp, jag har så ont! finns så mycket jag vill göra men känns som jag inte klarar av det. mest på grund av min kropp, jag är fånge i min egen kropp, i mig själv. jag mår alltid som sämst när jag har ont.
jag hatar mig själv för att jag med hopp alltid vid ett nytt år säger: nytt åt, nya möjligheter. men det enda jag gör är ju att vänta på att ett år har gått så jag kan få möjlighet att säga dom orden igen för det känns lättare då, det känns ju som att man har en möjlighet, som att man kan börja om, som att allt kan bli bra, som att man kan göra det man själv vill så länge man går in i ett nytt år med hopp. men tar vi verkligen någonsin åt oss av dom orden? tar vi tag i våra liv vid ett nytt år? blir vi nå bättre? väntar vi bara på att möjligheterna ska komma och om dom inte gör det då lugnt bara säga att vid nästa årskifte då är det: nytt år vilket innebär nya möjligheter.
vet du vad, fuck that!
vill jag att något ska hända det här året, vill jag må bra och göra det jag älskar, vill jag klara av skolan men samtidigt inte bryta ihop, vill jag hinna vad med vänner och leva ett lite mer vanligt tonårsliv samtidigt som jag vill satsa helhjärtat på dansen, vill jag vara trevligare mot min familj och gladare i vardagen överhuvudtaget, vill jag ta tag i det här med pappa och se till att vi träffas mer, vill jag helt enkelt se till att må bra i den vardagen jag just nu befinner mig i, kanske till och med se till att ändra min vardag till en som passar mig bättre, vill jag än en gång helt enkelt hitta balans i mitt liv, sluta skjuta upp saker, skaffa mig pengar så jag kan dansa sådant jag vill, för dom jag tycker är dom bästa, dansa det jag älskar, ja, vill jag göra allt det! få möjligheterna till allt det och gå utt 2008 och kunna säga att det var blev ett riktigt bra år, kunna gå ut det och vara tacksam över att fått fyllt 18 år och över att ha en familj och vissa speciella vänner som älskar en, tacksam över att jag har en passion som jag vill satsa på, ja, då kan ingen annan än jag se till att det händer, ingen annan än jag själv kan se till att jag får mina möjligheter, för ingen kommer komma med dom, inte många vill se dig lyckas, det är bara att inse att det är ett sådant samhälle vi lever i. så jag måste själv se till att jag lyckas, att jag får de möjligeheter jag är värd. det är mitt slit!
för om knappt dina närmasta tror på dig... vem ska då göra det?
måste inte jag bli så pass stark då så jag kan tro på mig själv?
måste inte jag må bra? ..
usch vad jag inte vill ha ont. om jag någon gång har vart knäpp nog att be om att få må dåligt, I TAKE IT BACK FOR THE WORLD! vill inget hellre än att orka. vill komma igång nu, med mitt nya liv vad det gäller allt. vill orka kontrollera maten igen, vill orka börja träna igen. det är ju nu det gäller, ge mig ork. klarar inte det själv.
/ god natt (jag är lite besatt av sex and the city!!)
jag hatar mig själv för att jag med hopp alltid vid ett nytt år säger: nytt åt, nya möjligheter. men det enda jag gör är ju att vänta på att ett år har gått så jag kan få möjlighet att säga dom orden igen för det känns lättare då, det känns ju som att man har en möjlighet, som att man kan börja om, som att allt kan bli bra, som att man kan göra det man själv vill så länge man går in i ett nytt år med hopp. men tar vi verkligen någonsin åt oss av dom orden? tar vi tag i våra liv vid ett nytt år? blir vi nå bättre? väntar vi bara på att möjligheterna ska komma och om dom inte gör det då lugnt bara säga att vid nästa årskifte då är det: nytt år vilket innebär nya möjligheter.
vet du vad, fuck that!
vill jag att något ska hända det här året, vill jag må bra och göra det jag älskar, vill jag klara av skolan men samtidigt inte bryta ihop, vill jag hinna vad med vänner och leva ett lite mer vanligt tonårsliv samtidigt som jag vill satsa helhjärtat på dansen, vill jag vara trevligare mot min familj och gladare i vardagen överhuvudtaget, vill jag ta tag i det här med pappa och se till att vi träffas mer, vill jag helt enkelt se till att må bra i den vardagen jag just nu befinner mig i, kanske till och med se till att ändra min vardag till en som passar mig bättre, vill jag än en gång helt enkelt hitta balans i mitt liv, sluta skjuta upp saker, skaffa mig pengar så jag kan dansa sådant jag vill, för dom jag tycker är dom bästa, dansa det jag älskar, ja, vill jag göra allt det! få möjligheterna till allt det och gå utt 2008 och kunna säga att det var blev ett riktigt bra år, kunna gå ut det och vara tacksam över att fått fyllt 18 år och över att ha en familj och vissa speciella vänner som älskar en, tacksam över att jag har en passion som jag vill satsa på, ja, då kan ingen annan än jag se till att det händer, ingen annan än jag själv kan se till att jag får mina möjligheter, för ingen kommer komma med dom, inte många vill se dig lyckas, det är bara att inse att det är ett sådant samhälle vi lever i. så jag måste själv se till att jag lyckas, att jag får de möjligeheter jag är värd. det är mitt slit!
för om knappt dina närmasta tror på dig... vem ska då göra det?
måste inte jag bli så pass stark då så jag kan tro på mig själv?
måste inte jag må bra? ..
usch vad jag inte vill ha ont. om jag någon gång har vart knäpp nog att be om att få må dåligt, I TAKE IT BACK FOR THE WORLD! vill inget hellre än att orka. vill komma igång nu, med mitt nya liv vad det gäller allt. vill orka kontrollera maten igen, vill orka börja träna igen. det är ju nu det gäller, ge mig ork. klarar inte det själv.
/ god natt (jag är lite besatt av sex and the city!!)
Kommentarer
Postat av: idaaa
se det som en början att du iaf vet vad du vill ändra på :) haha om man börjat titta på SatC så är det farligt!
Trackback