'

jag vet att jag är konstig, att det är ganska konstigt av mig. men det är just det att jag är inte van vid att ha det som jag haft senaste året. jag är van att vara ensam.. och därför känns det på ett konstigt sätt som att det är det jag behöver. att jag bara orkar med mig själv och ingen eller inget mer just nu. jag måste lära känna och tycka om mig själv innan jag helt kan klara av och känna att det är okej att jag lämnar ut mig helt och hållet. jag menar, det är ju faktiskt bara jag som vet allt. allt om mig själv, allt om mina tankar och om vem jag är. men det är knappt att jag vet.. så det kommer ta tid till jag helt kan lämna ut mig hur som helst. och just nu står jag vid en stoppskylt- jag behöver en paus!

and still its hard somehow to let go of my pain.

will i always feel this way?
so empty, so estranged