'

varför blir det såhär, varför ska det vara så jävla svårt att tro på sig själv? att våga chansa men samtidigt då ge fan i hur det går, men iallafall våga. ni ska veta att det är inte alltid så lätt att veta vad man vill, att veta vad ens "grej" är, att ha passion för nått. Inte då man känner sig helt hopplöst dåligt, då man känner att man aldrig kommer få en chans i världen att få göra det man älskar, för lyssna här; det räcker inte att man älskar något för att man ska lyckas. och det är inte som dom säger att det bästa i livet är gratis... om det vore!
jag hatar att i ena stunden kan jag säga till mig själv att jo isabell, du är bra, du är bra på att dansa, allt kommer att gå bra. när man i nästa stund sen undrar hur man någonsin kunde tänka något sådant eftersom om jag vore bra, då skulle jorden ligga väldigt långt etter när det gäller dansvärlden.

varför kan jag inte bara våga, våga chansa, våga göra något som för andra är en självklarhet att iallafall prova.
jag är för feg-
och jag hatar det!