'

jag har kommit på att jag tycker det känns konstigt att vara 18, ni vet, åldern 18! det känns som att det för omvärlden är så pass mycket mer än vad jag känner att det är. Jag vet inte om jag klarar av åldern. På vissa sätt, jo, det är klart jag klarar av det, men på andra plan känns det inte som det. Jag kan på ett sätt verkligen ta hand om mig själv, jag har rest runt om hela världen utan föräldrar och jag står fortfarande här och mår bra, jag har klarat mig utmärkt! men samtidigt har jag ju alltid gjort det på grund av mina föräldrar som ställt upp med både stöd och bidrag. utan deras bidrag hade jag ju aldrig haft pengar till att göra allt jag gjort. jag vill bli 18 på ett sånt sätt att jag känner att jag klarar mig själv, jag vill inte behöva leva på mina föräldrar, jag vill inte behöva hjälp med de saker som anses vuxet! jag är ingen hejare på att laga mat, jag vet inte hur man gör med konton och banken och allt sånt där vuxet skit. allt känns förvirrande... och lite skrämmande.. jag vet inte om jag kommer klara av det.