'

nej, det är fan tid för mig att lägga ner, bara lägga av med skiten. jag gör ju exakt samme fel varenda gång, va det än gäller, samma fel och alltid blir jag exakt lika besviken. det håller inte längre, jag måste lära mig att inte hoppas, att inte bygga upp några förväntningar, att inte måla upp några bilder över hur saker skulle kunna bli, för det blir faktiskt aldrig som man tänkt sig, aldrig som man hade velat.

---

jag vet bara inte när isabell ska lära sig det. eller framförallt HUR man lär sig det? lär sig att träna bort att hoppas.. ja menar, är inte det en del av livet, är inte det en av förmågorna som får oss framåt, som ger oss styrka att kämpa för att då nå dit våra förväntningar har lett oss... men varför får det då mig att enbart må dåligt? mig hjälper det då inte för fem öre. jag blir jämt bara besviken.