'

har tagit två riktigt svåra klasser nu ikväll. två riktigt bra klasser, men riktigt svåra! och oj va folk blir bättre här hela tiden, bara sen förra året vi var här har dom flesta utvecklats något enormt. ja, ikväll blev jag lite rädd och började nog allt tvivla lite.. Det finns tjejer här som är så bra att dom får en att varken veta ut eller inte, jag vill klara av att endast bli inspirerad. för verkligen, det blir jag, något enormt mycket. Men även så himla nertryckt, inte av dom utan av mina egna tankar om mig själv. Hur gör man? Hur gör man för att bara dansa? bara dansa...

ibland avundas man de människor som inte riktigt vet vad dom vill göra med sina liv, vad dom har passion för och älskar att göra. För att veta det kan ibland vara det jobbigaste som finns. Det tär på en från alla håll och kanter. Ena dagen känns allt fantastiskt, andra dagen tvivlar man över allt och inget...

När jag kommer hem vill jag enbart ta med mig inspirationen hem, det är liksom därför man åker hit. Inte för att "show off" för folket här eller nått. Nej, komma hem med inspiration till att orka kämpa igen. Jag vill ta tag i allt när jag kommer hem, jag måste bli mycket, mycket starkare, prio nummer ett! måste en massa saker som jag måste skriva upp för att komma ihåg, mitt liv får inte förvandlas till ett gäng måsten, men det här är något jag vill. Har verkligen kommit underfund med dansen igen, ja menar. vad skulle man annars göra? Spelar ingen roll hur man ser ut eller va fan man har på sig, så länge man kan dansa liksom... dansa, dansa.  att det kan va så olika från dag till dag. att ordet dans kan ha så stark innerbörd för vissa människor, en innerbörd andra, faktiskt dom flesta, aldrig kommer förstå. och just att innerbörden kan vara så olika från dag till dag. ikväll är den splittrad, massa inspiration men samtidigt masa hopplöshet!