people disappear
de va alldeles ljuvligt sensommar väder när jag cyklade hem från tåget runt 19-tiden nu ikväll. att sedan komma hem och mötas av mor och perra som va hemkomna från USA-new york och en drös med myspresenter. bland annat ett par galet gröna alldeles nya dr martens kängor, en urgullig gul rosettklocka från betsey johson, även ett par solglasögon från henne som hade rosetter på bågarna, en hel del annat smått och gott och förtillfället sitter jag och njuter av mina älskade m&m's peanutbutter och en kopp té, ska också kolla ett avsnitt greys innan det är sovdags.
idag innefrån dansalen där jag numera befinner mig mest hela tiden och dansar modernt, jazz och balett för att sedan dansa lite mer balett, jazz och modernt, där innefrån såg jag utanför gula löv i träden. det gjorde mig lite, lite sorgsen. för saker försvinner och sommaren är nu en av de tingen. sommaren är förbi och den här hösten bjuder på en enda lång oskriven bok. jag har ingen aning om hur saker kommer se ut när vi närmar oss jul, men saker kan nog bli bra. kanske, kanske kommer jag vara lite, lite ensam.
numera när jag är hemma slöar jag mest runt i en t-shirt som inte är min. tänker gör jag. på hur jag vill ha det, på att jag faktiskt ibland saknar. mer än så vet jag inte just nu.
den här sommarn har dock vart konstig på ett och annat vis. dom senaste två åren och framförallt de senaste två somrarna spenderade jag med två vänner som stod mig nära, en av dom va nog min absolut närmaste. att den ena bor i en annan stad kan säkert vart en anledning till att saker tillslut bara slutade. men att det också får vara en anledning till att en vänskap bara kan försvinna visar ju bara hur bräckligt allt faktiskt är. att det kan vara så lätt för folk att försvinna betyder ju bara att men helt plötsligt kan stå här, helt ensam, utan någon. så nu, ja, ska jag nog ta riktigt väl vara på dom få jag har kvar. dock kan jag inte med ord beskriva hur besviken jag är och hur jag saknar. trodde aldrig det skulle bli såhär. men tror banne mig inte jag orkar mer, orkar inte alltid börja. nej. nu ska jag mysa. lite mycket tankar, blev tyvärr så. puss och godnatt. jag har haft en megamåndag! och skolan kändes bra idag!
idag innefrån dansalen där jag numera befinner mig mest hela tiden och dansar modernt, jazz och balett för att sedan dansa lite mer balett, jazz och modernt, där innefrån såg jag utanför gula löv i träden. det gjorde mig lite, lite sorgsen. för saker försvinner och sommaren är nu en av de tingen. sommaren är förbi och den här hösten bjuder på en enda lång oskriven bok. jag har ingen aning om hur saker kommer se ut när vi närmar oss jul, men saker kan nog bli bra. kanske, kanske kommer jag vara lite, lite ensam.
numera när jag är hemma slöar jag mest runt i en t-shirt som inte är min. tänker gör jag. på hur jag vill ha det, på att jag faktiskt ibland saknar. mer än så vet jag inte just nu.
den här sommarn har dock vart konstig på ett och annat vis. dom senaste två åren och framförallt de senaste två somrarna spenderade jag med två vänner som stod mig nära, en av dom va nog min absolut närmaste. att den ena bor i en annan stad kan säkert vart en anledning till att saker tillslut bara slutade. men att det också får vara en anledning till att en vänskap bara kan försvinna visar ju bara hur bräckligt allt faktiskt är. att det kan vara så lätt för folk att försvinna betyder ju bara att men helt plötsligt kan stå här, helt ensam, utan någon. så nu, ja, ska jag nog ta riktigt väl vara på dom få jag har kvar. dock kan jag inte med ord beskriva hur besviken jag är och hur jag saknar. trodde aldrig det skulle bli såhär. men tror banne mig inte jag orkar mer, orkar inte alltid börja. nej. nu ska jag mysa. lite mycket tankar, blev tyvärr så. puss och godnatt. jag har haft en megamåndag! och skolan kändes bra idag!
Kommentarer
Trackback