'

jag blir på nå vis så himla avundsjuk på tillexempel dom som är med idol, som får visa hela vårt land vad dom faktiskt kan och vill hålla på med. jag vill göra exakt desamma. jag vill att folk ska förstå. jag vill att hela världen ska förstå. fan alltså. jag måste träna, träna, träna, träna! jag vill ju. blir gråtfärdig när jag tänker på hur mycket jag vill och hur jag skulle kunna byta bort det mesta mot att få göra det jag vill inför alla, så att alla bara förstår vad jag vill och faktiskt kan, vad jag kämpat och strävat efter nästintill hela livet. när ska det bli min tur? blir det någonsin ens egen tur eller är det den man själv måste kämpa sig till? jag vill, mycket mer än så vet jag inte förtillfället och det gör mig också alldeles gråtfärdig. tänk om saker kunde vara så "enkla" som att komma med i en tävling och där få göra exakt de man vill, i stora, stora arenor och alla bara älskar en. men inget är någonsin lätt. fan alltså, nu jävlar! tänk också, på lördag kommer misha! hur galet? hade det vart för cirka två år sedan hade jag inte kunnat sova om nätterna eller ägna en minut åt att tänka på något annat. hur saker kan förändras...