'

jag vet inte ens vart jag ska börja. kanske att jag inte ens kan fatta att jag har dansat för misha idag, hallå, misha liksom?! kommer ni ihåg hur jag höll på för några år sedan? men fasiken i helvete så kul det va, allting bara klarnade. det är ju det där jag vill, vilket jag kommer på varenda jävla gång. och varje gång blir jag också lika skeptiskt, va håller jag på med. viljan finns, mer än något annat. men som jag sagt förut, ibland är det nästan jobbigare att viljan faktiskt existerar än om den inte gör det. för när viljan finns där men inte orken då tar den kål på en så pass mycket att man inte vet vart fan man ska ta vägen, man vet varken ut eller in. jag vet just nu ingenting. allt bara virvlar omkring, massa, massa tankar och jag vet ingenting. jag hatar att jag faller tillbaka i det här, trodde faktiskt inte de skulke hända. fan att jag aldrig kan glömma. gå vidare. framförallt hatar jag att ångra. att jag aldrig vågar. jag vill, jag vill orka. jag vill orka göra det jag behöver för att bli bra. jag vill ha ork nästa terminen och ge min utbildningen en chans att faktiskt göra mig så bra den kan, jag vill orka! orka ta extra klasser på kvällarna, ta extra balett med lazslo torsdag-fredag, jag vill lära mig steppa, ja, viljan finns. jag vill lära. jag vill orka. jag vill dansa! jag vill orka lägga all energi på den igen, så som jag gjorde för några år sedan, när den va allt och allt det där andra fick vänta för inget fick stå ivägen för mig och min dans. vart har den orken tagit vägen? jag har bara blivit äldre och äldre, även det tar kål på mig! idag var underbart och det gick till och med bra. kändes till och med bra och inte sådär drygt och konstigt som sist i malmö. men nu vill jag inget hellre än att åka till norge/bergen på onsdag. jag vill!!! typ måste!! men har suttit nu hela kvällen och fan, är både dyrt och krångligt att ta sig tid.. kunde klasserna inte bara vart i oslo? men fan. jag måste. jag får skylla mig själv.. alltid ångra... ingen kommer någonsin förstå, knappt jag själv. och ack så skönt de vore att bara ha någon som får ta alla ens beslut för jag orkar knappt längre. hur lär man sig att veta vad som är bäst för än själv och vad man faktiskt ska välja för vägar, för att slippa ångra? jag vill inte känna att det är försent! men samtidigt vet jag knappt vad jag vill nu förtiden. allt är en enda jävla röra... hur ska man någonsin veta?

jag undrar om ångesten kommer från viljan att dansa eller om den faktiskt kommer från allt det andra, att ångra. att vara feg. jag måste åka.. typ...... fan!