'

ångest, ångest är min arvedel

under den senaste tiden har kvällarna och framförallt nätterna blivit de svåra, de jobbiga, ibland de outhärdliga. jag har nog inte möjligheten att sätta känslorna i ord, skulle bara vara så hemskt fint att få prata med någon, någon som faktiskt kommer att förstå, någon som faktiskt kommer lyssna, kanske helt enkelt någon som på ett eller annat sätt känner igen sig i min situation, i min känsla, i min rädsla. jag kan inte sova, har inte ens försökt, gör knappt det längre utan brukar tillslut falla i sömn efter många jobbiga timmar sittandes i min säng, tillslut kommer utmattningen ikapp en. men nej, jag vill inte ens sova. jag måste känna att jag fortfarande känner, hela tiden, kan inte slappna av, kan inte koppla av, kan inte finna någon balans. spelar ingen roll vad det handlar om i mitt liv, kontroll kan jag finna, då en väldigt strikt hårt hållen kontroll, men balans... det är omöjligt och känns som att det är så det kommer förbli. nu förtiden vet jag inte ens vad som gör eller kan få mig lugn. Anna Ternheim och Ane Brun strömmar hur mina hörlurar och gör sitt yttersta för att få mig att andas normalt igen... komma ner från högvarvet som just nu infinner sig i min kropp.. mer än så kan jag nog för tillfället inte säga.

this breaks my heart isabell..<3

Det lyser om dig tjejen. Glöm aldrig det.



Kram!