'

snön låg alldeles orörd på min gata, som att jag var den enda människan som tillhörde den här staden, som att ingen annan än jag hörde hemma här. Det knastrade alldeles förskräckligt vackert utan mina kängor där jag gick och kylan var sådär fruktansvärt skön så man blev rosig om både kinder och näsa. folk pratar om att vi ska hålla ut för att det snart är vår, dom nämner att det bara är tre månader kvar. jag tänker inte längta, jag tänker inte vänta. nej, det här är bra, jag älskar det här, jag älskar stunden. ett gammalt par gick framför mig, det var vackert. annars var det bara jag som hörde hemma här. som gick över den orörda snön på min gata. bara jag som upplevde kylan som inte riktigt kunde nå mig, om man bortser från mina kinder och min näsa.

jag behövde det där. energi.
ska trycka på en mysig film nu och vila ena ögat på, det andra ögat ska vila på en geografi uppgift och sedan antingen en svenska text eller en psykologi-uppgift. vi får se vad jag väljer. kanske att jag först och främst ska koka mig en kopp kaffe och njuta av det julgodis som finns kvar. jag älskar december, julen, nyår. känslorna, dofterna. ack så fort det gick. så rysligt fort. kunde jag skulle jag nog välja att spola tillbaka tiden, bara lite. och få upplev allt lite snabbt igen.