'

jag är för tillfället väldigt nöjd med min tillvaro. tror jag. på grund av vad. vänner. känslan av att snart vara fri. allt glatt humör och alla fester. jag vet inte. för inte vill jag påstå att min mående är på topp. men min tillvaro, eller? samtidigt som allt vart så fint under helgen har även allt gått för fort och nu är det förbi.. dagarna närmar sig dagen med stort D, men sen då. vi är nu inne på 2:a juni och endast 10 dagar från min studentdag. men vi är samtidigt bara 11 dagar ifrån dagen efter den dagen och det är dagen och början på föralltid. ett föralltid jag inte vet vad jag vill göra med. kommer man alltid känna så. och kommer känslan av ovisshet förfölja en genom hela livet. jag har inga svar. men kanske ska man låta sig själv skita i det iallafall fram till dagen med stort D, i hela 10 dagar till kanske man bara ska tillåta sig själv att andas in och känna efter just för att man nu är med om något större än vad jag faktiskt kan förstå. visst att flera tusen ungdomar gör detta varje år. men jag har gjort det på mitt egna sätt, med mina fram- och motgångar. jag har klarat det och visst borde jag väl få ta dessa 10 kvarstående dagar till att enbart njuta av det...