att måla naglarna gula hjälper inte alltid.

nog mest trött på det mesta. trött på att man inte hjälper varann, talar om saker och ting för varann, men då samtidigt trött på mig själv som inte klarar av att vara oberoende och hålla koll på saker & ting själv, du kan bara räkna och lita på dig själv, jag är trött på att jag egentligen vet vad som behöver göras men finns ingen del av mig som faktiskt orkar ta tag i det, trött på att vara trött i kropp och själ, trött på att faktiskt aldrig helt orädd våga kasta mig utför stupet och öppna upp mig helt och hållet.. kommer det någonsin gå.. jag är nog egentligen arg. eller kanske rädd. kanske känner jag bara lite tvivel på min egen kapacitet. jag vill ha någon, något. veta något, känna det. vara säker på mig och min kapacitet. ha koll på saker och ting, vara uppdaterad och inte förlita mig på andra. jag vill ta tag i saker, göra saker i tid, inte missa saker, möjligheter, pengar, för att jag inte har koll för fem jävla öre. nej, nu vill jag fan öppna upp ögonen igen.

nej, varför kan jag inte bara glömma, eller ta lärdom och gå vidare. sluta upp och bry mig om hur saker och ting går för andra.. snälla. det var över tre år sedan. gå vidare, det är nu som livet är mitt!! är väl bara less på att saker aldrig har gått min väg, att det aldrig har vart jag som fått haft det lätt för mig, när det kommer till vissa saker....

idag har jag ätit så mycket skit att jag äcklas något fruktansvärt av mig själv. ändå inte såpass att jag orkar bry mig om att sluta. att vilja sluta är en anna femma, det spelar ingen roll om man saknar krafter och orken att göra det.

nej fuck allt förtillfället. funderar på att sova- borde plugga. åhhh, allt är äckligt bara.
blääääääääääää

Kommentarer
Postat av: Maria

jag antar att vi menar samma sak om det som hände för ungefär tre år sedan. bitterheten biter kvar, jag kommer aldrig att bli fri från den. och vad gäller att sluta bry sig om andra så kanske vi också syftar på samma person. om så är så kan jag berätta för dig att jag håller med. det gick liksom inte riktigt vår väg den gången. och fan vad det känns ibland!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback