i just love it, that's all. but it makes me sad..


jag vet att jag, skulle inte vilja kalla det små-dissat, snarare inte orkat brytt mig om allt ståhoj om kings of leon. och jag kan fortfarande inte säga att jag avgudar de dom gör. men den här låten älskar jag och jag har inte kunnat slutat lyssna på den under de senaste dygnet. jag lyssnar och jag älskar det. jag lyssnar och kan inte sluta tänkta på LA, kan inte sluta sakna LA! vill dit mer än någonsin. inte bara för dansen utan för att leva där. uträtta saker och ting där. ja, ha det som hem för en obestämd framtid. men precis som alla andra vill även jag uppleva det jag älskar med någon jag älskar. skulle göra allt för att uppleva allt det jag vet skulle kunna upplevas där med en bästa vän. för om man går igenom allt i livet ensam betyder det inte lika mycket. nej jag vill dela det med någon. med en bästa vän. jag vill till LA och uppleva galna saker och dansa ihjäl mig. det är ju jag. det är ju mitt liv och kan inte sluta bli små-avundsjuk på de människor som upplever det som borde vara min verklighet. jag är född för det. jag har alltid velat och kommer alltid vilja. snälla någon, upplev det med mig. för jag vet ärligt talat inte om jag vågar ta steget själv men oj va steget vill tas. så snälla någon, våga med mig. vi kommer ha den bästa tid vi någonsin haft. och jag kanske kommer vilja stanna föralltid... vet bara inte hur!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback