jag var 17 år

och ville inte annat än att få vara kvarsommaren 2007
jag var 17 år, hela livet låg framför mina fötter och jag skulle nog vilja beskriva den sommarn som än så länge den bästa i mitt liv. varför har jag egentligen ingen aning om då jag inte gjorde mycket för världen. men jag spenderade nästintill varenda dag med min bästa vän. hon bodde hos mig, jag hos henne. vi skrattade, grät, åt mycket kebab och tog hand om varandra. vi vandrade hem i soluppgången, små fulla, från ännu en trevlig sommarfest. vi bodde tillsammans nere på stan med ännu en bästa vän och levde livet i ungefär en vecka. allt var fint, det var inga problem. vi gjorde det vi ville och levde. sommarn-07 var min vänn-sommar! och den var undebar. älskade, älskade sommar-07. den som alltid är i tanken, den som kommer upp först i minnet när någon nämner sommarn. den sommarn står numera för sommar för mig. ni vet, en sån där sommar som man spenderar mesta tiden med sina vänner och gör sånt man egentligen inte får och det var mycket roligare att göra allt det då just för att man faktiskt inte fick.








åh, den där sommarn, den där sommarn. den perfekta avslutningskvällen/natten, dawn of the dead, vakna upp på langes balkong klockan 7 på morgonen med stekhet sol i ansiktet, blåbrallan och BORKA, sommarens längsta natt, jetski-jeppe, dricka ur kaffemuggar, ledtråd;vitt, allt som händer hos robban stays att robban. haha. kunde inte älskat det mer. perfekta sommar-07 ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback