'

ibland känns det som folk tror bättre om mig än vad dom borde. som att dom tror att jag är bättre än vad jag är och att jag kan utföra stordåd. det kommer inte ske, jag är inte den ni tror. jag är den där patetiska människan som lever i de förflutna då jag inte kan släppa att jag faktiskt tyckte det va bättre då, vi hade det bättre då. jag förstår inte själv hur folk kan gå vidare och vara så jävla nöjda med deras situation, eller hur lätt det verkar kunna glömma. kanske vore det lättast, men hur gör man? jag saknar det, jag gör det, så innerligt och helhjärtat, det va bättre då, vi va bättre då... har ni glömt de?
jag måste sluta sakna eftersom ingen annan verkar göra det.







godnatt.