och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
vart tog september vägen kom jag plötsligt att tänka på. jag hann aldrig strosa runt i en tunn jacka och en fin scarf runt halsen, kylan kom så fort och just nu kan jag inte förstå eller komma ihåg hur man klarar av vintrarna. jag saknar LA, jag saknar dansen och allt det där som hör till. jag gör absolut ingenting utan bara sitter. stirrar. tänker fast ändå inte. känner mig förvirrad. vill svara men har ingen aning vad jag ska skriva, för jag är ledsen och besviken. hade ingen aning om att det låg så mycket bakom allt. jag lyssnar på melissa horn och vill egentligen sova i veckor, bara få vara alldeles ensam, skippa allt som har med rutiner och vardag att göra. jag vill hitta mig själv och komma fram till om jag kastade mig in i något alldeles för fort, innan jag var riktigt säker på att jag faktsikt ville. allt är så himla förändrat och jag vet faktiskt inte om jag vill vara med längre. jag klarar inte av att minnena förtillfället ser ljusare ut än framtiden. kanske att jag ska sätta mig och kolla på across the universe, eller moulin rouge. eller bara sova. vi får se. hoppas veckan blir bra. jag vill inte vara ledsen mer. ledsen för egentligen ingenting. det tjänar inget till. jag är med er, fast jag är inte med er. vem ska nu förstå?
Kommentarer
Trackback