maybe you're gonna be the one who saves me





som ni kanske kan se va min födelsedags-maskerad i lördags så himla fin! kom liksom på att jag fortfarande inte hade visat några bilder. men ja, det var en salig blandning av fint folk utklädda till annat fint folk. det var hallon mojitos, rosé, cupcakes, annat småplock, öl, dans, helium-ballonger, rockringar och annat fint. jag hade en helfin kväll.
annars då. allt är väl fortsatt konstigt. har inte sovit på jag vet inte när. jag gör det bara inte. och mina kvällar går för fort, timmarna bara försvinner och jag hinner ingenting. har typ börjat bitit på naglarna igen också, jag som varit så duktig. men annars river jag bara upp fingrarna, så nått måste jag ju göra. ännu mer annars då. ingen inspiration eller lust. vill inte ens när folk ber. och kan inte ens dansa längre. va så längesen sist så ajg kommer inte ihåg hur jag dansar eller hur jag vill dansa. därför skiter jag i det med. jag hatar att inte vara där. inte ha någon koll på läget. inte veta vad som händer. och att inte vara med två av min bästa vänner också såklart. jag hatar att saker så lätt tar över mitt liv. så kan jag inte tänka på annat. det tar kål på mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback