'

-camilla is drop dead snygging i soffan på CH i onsdags!

-en annan kväll på CH, lördag om jag inte minns fel.. och vi mest bara myser...

där hade vi en blandning bilder. nu då? vet inte ens va jag ska säga. vart jag ska börja. det va så himla så svårt att lämna allt den här gången. eller så blir det antagligen svårare för varje gång jag är där. men att lämna den underbara staden, med allt roligt som händer, allt fint folk, tre av mina bästa vänner och, ja.... det gick bara inte så bra den här gången. jag och camilla gick runt och grät efter en kväll på CH redan i onsdagsnatt. vi vandrade runt i barcelona och jordi försökte trösta oss. gick väl sådär. vi gick hem, sov någon ynka timma innan jag behövde gå upp, stänga väskan och dra mig. då grät vi igen. sen grät jag nog tills jag gick på planet. då var jag för utmattad av allt gråtande och rädd på grund av en cp-flygning. sen blev det lite mer gråtande igårkväll, hemma, framför datorn. lyssnades på fin musik som relateras till barca och tänkades på allt som hann hända under dom här 12 dagarna. allt fint, allt dåligt, allt kul, allt roligt, allt galet, allt cp, alla skratt, lite gråt, allt allt allt. jag är fortfarande ledsen över att vissa saker blev som dom blev i onsdags, min sista kväll. men fan va mycket skönt, fint folk de finns därnere. även om vissa sätter sig lite för mycket på ens hjärna. så pass mycket att det inte blir bra för en själv. speciellt inte när dom drygar och är cp. men ändå, har träffat en hel del nytt fint folk denna gång. och haft det så himla fint med lill-familjen, och vi i vårat shitty-room, kära camilla, kära oscar, kära amanda, underbara stad. åh! jag hatar att vara splittrad. orkar inte det längre. jag hatar att jag vill leva två liv samtidigt, för det gör att jag inte kan göra det jag ändå bestämt mig för att göra helhjärtat, och då undrar jag varför ens göra det överhuvudtaget? när jag gör det jag bestämt mig för att göra, dansa, för det är det jag vill, kan jag ändå inte låta bli att tänka på mina fina därborta, på allt fint som händer där, på allt som händer där. det behöver inte ens va fint, tydligen.... men det händer alldeles för mycket när jag inte är där... speciellt nu, och jag kan verkligen inte sluta grunna på vad som hade kunnat hänt om jag hade stannat där sist. men det är försent nu, den dörren är stängd. och jag är faktiskt ledsen över det. jag är det. det är ett tungt tryck över bröstet och det är tungt att andas. det är en klump i magen och tankarna flödar. det måste sluta, det måste! nu är jag hemma. jag ska vara här- jag ska dansa. men hur ska jag klara av det. tack, tack, tack för fina, bästa dagarna! ni äör bäst, jag älskar er och jag älskar barcelona. även om jag hatar att jag gör det, tror saker skulle vara lättare annars. barcelona is not good for me. mår så himla bra därborta men är så himla ledsen när jag kommer hem. kanske det kan bli lättare denna gång, gå över snabbare, kanske att jag kan släpppa, låta dörren vara stängd. men jag vet inte hur det skulle kunna ske...... hatar att behöva lämna varje gång det känns som saker börjar hända, se själva hur det blev då, fuck! hatar att behöva lämna varje gång man börjar lära känna nytt folk.. men kanske det faktiskt va lika bra, just denna gång. kanske att jag faktiskt behövde lämna. komma hem, få perspektiv på saker och ting innan jag kommer tillbaka... vi får se... PUSS PÅ ÄLSKADE BARCELONA! see you very soon again! i have to!