jag är så tacksam
ibland tänker jag på framtiden. ja, ni vet den där framtiden när man har hittat rätt, man har man, man har sina barn, sitt hus, sitt liv. jag ser på något sätt framemot den tiden, den tryggheten. och när mina barn är tillräckligt gamla för att förtstå att även deras käre mor har haft sina vilda dagar så vill jag visa dom bilder, bilder från de åren då jag haft de så fint, så fint så det knappt kan förklaras. det kommer ta timmar, dagar, nästintill veckor för ingen värdefull bild får gå glömd förbi, nej varenda en av dom ska visas och en lång vacker förklaring om just den studen, den kvällen, den tiden ska ingå. och dom kommer kunna tänka sig precis hur fint deras mamma hade turen att ha i sina tonårsår tack vare världens bästa familj och superfina vänner som kom och gick. dom kommer inte kunna förstå, men dom kommer kunna tänka sig, fantisera, se bilder och hoppas på att dom kommer få det minst lika fint. för det är dom värda. dom som kommer vara mina barn, för det är dom jag ska älska mest på hela jorden.
Kommentarer
Trackback