'

trodde att dagen skulle bli helt ok, nästan fin. för det var nämligen sol redan imorse, vet inte hur längesen det var sol redan innan jag tar tåget upp till sthlm. och den höll sig uppe hela dagen, jag drack en kall soya-latte på lunchen och hade en bra tre-timmars modern instudering och ja, solen va uppe även när jag vandrade ifrån balettakademin runt 17-tiden. blev en sväng förbi h&m där det inhandlades en kjol, ett par armband och några ringar. så ja, ni hör ju. man trodde ju att dagen skulle va fin. men sen började det dryga och humöret, viljan och orken försvann helt och hållet. känner mig liksom på gränsen till gråt hela tiden. mitt vanliga tåg var försenat så fick ta ett som gick en halvtimma senare, det va en skitunge som skrek om sin jävla ostmacka hela resan, som tog mer än en timma, fasiken va sakta dom körde, tanten brevid mig andades med öppen mun och hade asdålig andedräkt och sen, när man somnat lite gott ungefär när vi nådde bålsta blev man väckt för att visa biljetten och när jag sen inte kunde sätta mig på samma sköna sätt och därav somna om kunde jag inte hålla tårarna tillbaka längre. ja, ni hör ju! sen dess har jag vart arg och bitter, förutom den lilla stunden maria montazami förgyllde min tillvaro. nej, vet inte alls va jag håller på med. om jag är menad för dans då jag ständigt hittar nya fysiska förutsättningar som jag saknar och allt bara ser fult ut. jag klarar heller inte av att känna mig såhär äcklig och tjock längre. ska man söka andra skolor? är det värt det? kostar pengar gör det ju också. kommer jag våga? va fan ska man göra då? just nu kvävs jag av det här och jag hatar hur lätt jag kan bli besatt av saker jag gillar, det ger mig andnöd. men just nu kan jag inte tänka på annat. att jag sen lovat att korra nytt till mina klasser på söndag är ju skrattretande, och att 20års-dagen närmar sig gör ju bara att man vill dra ett gammal täcke över sig.. och sommarn sen då, den orkar jag inte ens tänka på. jag kan liksom inte se hur jag någonsin kommer bli vuxen, kunna klara mig själv, våga vara själv. ta körkort, laga mat, bo ensam eller tjäna mina egna pengar. hur fan ska jag klara mig. och droppen av hela-jävla skitdagen är att jag inte laddat min ipod inför imorgon vilket kommer göra morgondagens tågresor till ett helvete! jag tycker att också att det känns ganska ledsamt att man förra året firade in två av sina bästaste vänners 18 års dag, men när det firades för sin galanta ålder 19 i helgen medverkade man inte. det känns bara konstigt helt enkelt.

men på onsdag ska jag och nicole se cullberg på dansens hus och träffa filipa, det kommer bli fint! kanske man blir inspirerad då! eller bara ännu mer säker på att man valt fel väg. barcelona över påsklovet vore iallafall megafint. kanske kan bli en biljett dit i förtidig födelsedags-present. men kommer jag kunna tycka att en vecka räcker den här gången? allt kanske bara blir ännu jobbigare. som sagt. äckliga besatthet.

godnatt och hej på ett tag.