And I never wanted anything from you


except everything you had and what was left after that too.
jag vet att jag hade bestämt. bestämt mig för att ta paus från det därborta. bestämt för att ändå satsa allt här hemma och bara köra. och jag gjorde det. och det gick bra. hela skoldagen gick faktiskt riktigt bra idag, jag var glad, jag hade kul, jag körde fullt ut och kämpade på som en dåre. men sen.... camilla ringde, jag vill att hon ska ringa. jag vill prata med henne. för jag tycker så mycket om henne och saknar henne precis hela tiden. men jag klarar inte av infon därnere från just nu. det går inte. det går inte ihop med mitt nya liv som jag måste klara av. jag tror det är kontrollen som tar kål på mig, att jag inte har någon kontroll över vad som sker därnere medan jag är här hemma. det är de som gör mig så psyk. kontroll. jävla skit-sak. det går inte. jag kan inte vara här och kämpa på med allt här hemma samtidigt som jag vill kontrollera varenda steg folk tar därnere. det går bara inte. ibland vill jag bara tillbaka till tiden innan det här, tiden då saker som dessa inte rörde mig i ryggen. tider då jag hade skrattat åt mig själv just nu. men jag kan inte rå för det. jag kan inte rå för vad jag känner. och just nu vill jag bara kräkas. fan så dum jag har varit!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback