and i wonder if i ever cross your mind.


-det gamla livet. mitt L.A liv. när det va det absolut enda som fanns för mig.
jag undrar om allt egentligen handlar om att jag bara vill känna att befinner mig på rätt plats vid rätt tillfälle. att där jag har valt att vara faktiskt är det som just nu är det bästa för mig. jag är trött på att göra ett val och sedan ständigt ångra just det valet och istället vilja göra något annat... jag vet att ackis är bra för mig, vill jag dansa, då speciellt i sverige är det verkligen vad jag behöver. jag vet att jag kommer bli bättre utav det, bli starkare. men samtidigt har jag aldrig velat något så mycket som att flytta till L.A, det är var iallafall allt jag kunde tro skulle hända. det var mitt enda alternativ. också det för dansens skull. och för min egen. det va verkligen det jag ville, där jag trodde att jag skulle känna mig hemma. och kanske det fortfarande skulle vara det. jag har bara varit för feg kanske, eller för lat, eller för bekväm för att testa på det. och ibland vill jag bara vara någon som inte direkt vet vad hon vill. så jag bara kunde få testa på hur det vore att stanna kvar i barcelona någongång. staden som jag nästintill tror att jag hatar. men jag saknar mina bästa vänner och jag saknar staden med allt fint som hör till. men det går inte. det går bara inte. för jag vet att jag vill dansa. jag bara vet det. men tänk så fint det vore att ändå bara få testa på. få göra allt man vill i livet. vilket jag vet att jag får. ingen av mina nära har någonsin nekat mig något dom tror jag skulle må bra av. det är väl mest jag som kanske förstör lite för mig själv. jag vet inte. jag hade väl bara velat sett vad som hade kunnat hända. sen behöver inte det betyda att det någonsin skulle kunna mäta sig med vad dansen betyder för mig. så antar att jag gjort rätt val. om bara min kropp kunde tycka det också, och samarbeta lite med mig. men som jag alltid sagt. det är nog mitt inre som är gjort för dansen. inte min kropp. och min hjärna eller hjärta kanske är lite gjort för barcelona. men ändå inte. jag skulle inte klara av det. men puss på er därnere. mina fina. amanda och camilla. saknar er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback