'

det här med tid tycker jag alltid är så himla sjukt. hur den spökar med en. för en vecka sen fyllde jag år. satt ute i min trädgård med fina fina vänner och skrattade tills det blev natt. sen åkte jag till barcelona för att spendera tid med mina finaste. och nu är jag hemma igen. ja, sjukt. har haft det himla fint. svårt att lämna. men ok att vara hemma. har redan hunnit haft massa fint här hemma trots att man landade på svensk mark igårkväll. idag hade vi världens finaste vårdag på en brygga, några fina vänner och jag. men jag saknar redan barcelona. och mina tjejer. grät gjorde jag. men på ett annat sätt än förr. jag tycker ju bara så himla mycket om dom, och det och stan och allt. men men, nu måste jag sova. skoldags imorgon igen, sjukt det med! känns som sommarlov. eller som att jag lever i en bubbla. eller som att man knappt inte existerar. eller nått iallafall, svårt att förklara. jag skulle vilja kunna skriva. jag ska lära mig! puss.

att åka nercabbat med håkan i högtalarna och stanna vid vägkanten för att plocka vitsippor är allt bra fint!