jag älskar er.

bam så va man liksom bara hemma igen. hur blir det alltid så? en riktigt konstig känsla i hela kroppen denna gång. och inte blir det bättre av att jag vet att camilla känner likadant. vi vill ju bara vara med varanda liksom. bästaste vänner! så mycket mer än så har nog inte att säga nu. jag är rätt så likgiltig. fan. puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback