man måste dö några gånger innan man kan leva.


idag blev man nästan yr av att vistas utomhus. av att titta upp i himlen. har nog aldrig sett molnen färdas så fort. fort, fort, härifrån. nästan så man drogs med. kanske är det precis vad jag hade velat. fått dragits med, bort, bort härifrån. om än bara för ett tag. till allt klarnar igen. för just nu har jag ingen aning. sen behöver inte det vara varken bra eller dåligt. men det känns som en tyngd i hela kroppen. och vad är det egentligen för fel på en liten, liten paus. när ändå ingenting fungerar, ja, vad är då felet med en liten paus. vad är det egentligen för fel med att vilja dras bort tillsammans med molnen, mot något nytt, något annat. mot en liten, liten paus.

Kommentarer
Postat av: Maria

våga ta paus!

ett lupphåll kan inte stjälpa, bara hjälpa

2011-01-11 @ 21:45:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback