nu är nån annan än jag närmare.
så hur gör man då. hur klarar man av att inte bli ledsen, att inte bry sig över något man ändå inte kan göra något åt. något man ändå inte kan kontrollera. varför ska jag ödsla min energi på sånt. men jag vet ju liksom inte hur man låter bli. när man bryr sig är det ju svårt. att veta. hur man låter bli. man bryr sig. men man vill inte veta. fast man vill inte bry sig. fast man vill veta. jävla skit! och skolan har redan dödat mig. efter två dagar. jag är så trött så ni kan knappt tro. trött på alla plan. just nu säkert också för att jag knappt kan sova om nätterna. drömmer konstigt. hostar som ett ja, jag vet inte vad, och har kramper i kroppen. fan. fan fan. fan. varför känns det som att det är så jäkla viktigt att vara speciell? va fan spelar det för roll. om man inte är speciell för vissa, då ska dom ju antagligen inte vara speciella för mig heller. fan att man inte kan låta bli då. nu ska jag dricka té i min säng. men skulle vilja prata med camilla. men samtidigt är vännerna här hemma mysiga också. nej. jag vet ingenting. och känns inte som jag någonsin kommer göra det heller. skulle nog inte hjälpa att vara där. det skulle ändå inte bli som jag vill. men vad är det egentligen jag vill då. fan. fan fan. lite vår vore vackert iallafall.
Kommentarer
Trackback