all i wish is gone away.


trodde jag skulle ta vissa saker värre. men hade ju redan räknat ut det mesta. och på något vis bryr jag mig inte alls. men ändå har jag panik. ena sekunden är det bara borta, helt glömt, sen helt plötsligt ser jag allt framför mig och vill mest bara kräkas. att saker och ting aldrig kan vara lite mer på min sida. att allt oftast måste dryga så jäcla mycket. eller är det bara jag som får sota för att jag bryr....

i want back the years that you took when i was young.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback