hon kommer aldrig hit igen.

nej. det har inget att göra med den här staden eller så. det hör bara att göra med att jag är en svag människa. att jag är besviken på en människa. att jag tycker om en människa som väljer att bete sig på ett sätt som inte är okej. att jag inte kan låta bli att bry mig, eller att tänka, eller att bli ledsen. så den här staden i sig har inget med något att göra. jag är bara så besviken på människor. som jag tycker så mycket om. jag vet inte längre vad jag ska ta mig till. kommer man någonsin klara av att se allt detta som något som hör till det förflutna....? ja, vad vet jag. ja, jag är lite ledsen just nu. men har haft jättefina dagar även om det här om just tiden ständigt skrämmer mig. hur kommer allt bli nu då? och hur mycket kommer jag sakna.. och hur mycket kommer jag klara. hur mycket är något av allt detta värt, egentligen, om man tänker efter. hej då för denna gång. min älskade stad som aldrig gjort något ont.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback