'

tidigare idag kände jag att jag hade så mycket att skriva. nu vet jag liksom inte längre. är för trött för att fungera. funderar på att bara tänka skola, skola, skola ett tag nu. för att slippa tänka på sådant som ändå bara gör en ledsen. det är konstigt ändå. hur man gör saker lite bara för att. och hur man kan vara avundsjuk på människor man tycker väldigt mycket om. och hur mycket lättare det är att vara ledsen, arg och besviken på folk man tycker riktigt mycket om för man vet liksom om att dom ändå kommer finnas kvar vid ens sida. skillnad är det med dom där andra, där allt ständigt är så skört. som att vad som helst kan få allt att brista. just nu vet jag inte mer. känns som allt jag säger bara blir så tradigt. men det är liksom så det känns och jag kan inte förklara det. vill bara lämna alla tankar vid din hals och istället bara känna nuet. helt slut. måste sova. kan inte inte stänga av lykkes nya skiva. så fint, så tragiskt, så vackert och så bra så det går inte att beskriva. kan vi snälla, snälla få lite mer vår här hemma nu. för jag kan inte rå för det. tänker. saknar. vill strosa i en sol som värmer. så lite vår nu tack, så tror jag allt blir lättare. funderar på att börja skriva mer. vill liksom lära mig.