'

jag är hemma. jag har än en gång lämnat stan jag vill vara i. och jo, det går bra. har fina vänner och fina saker för mig här hemma. det handlar liksom inte om det. men jag får panik för jag blir så stressad över att inte vara där. inte vara tillgänglig. det är nog det som alltid har varit det största problemet. att jag hakar upp mig på specifika saker, får för mig grejer, kan inte släppa tankarna och sen tar stressen över hela mig. huvud, kropp, hjärta och själ. det får inte vara såhär. nej det går bara inte. jag får inte vara så puckad. så dum mot mig själv. nej. för jag vet att det kommer aldrig gå. samtidigt som det aldrig kommer vara över. men jag är hemma och kommer få känna stressen i kroppen i en månad. sen åker jag igen. då kommer ju paniken komma istället. över vad som egentligen hänt när jag inte varit där. om jag ändå någon gång hade vågat pratat. frågat rakt ut. dumma mig! imorgon tänkte jag gå till skolan lite. har inte varit där på över en vecka och har egentligen inte lust att gå imorgon heller. men men. så får det bli. sen vankas förhoppningsvis en fin helg. på onsdag är det skolavslutning. sista dagen på balettakademin. sen väntar fina sommardagar/nätter i västerås. lite träning och lite dans. lite jobb. midsommar och sen peace and love!! men just nu hade jag hellre varit hela sommarn i barcelona. men det kommer lägga sig, jag vill ju på P&L för all underbar musik, jag vet att det kommer bli bäst! och sen åker jag ju ner runt den 5:e juli. men det är bara just nu det känns såhär liksom. hoppas jag... -i'm damned to feel the way i do.