'

det är konstigt ändå. för en vecka sen låg jag på stranden, drack öl utomhus, dansade fötterna av mig på cupcake, sprang på människor jag tycker om fast jag knappt känner dom, kände mig hemma, bodde utanför stan med världsfin utsikt och kände mig speciell för den människa jag just då ville känna mig speciell för. och idag står jag här, bakom stugan och blickar ut över skogen med solen i ansiktet men med någon slags skillnad på gradantalet. det kommer på ett sätt alltid kännas tomt i hjärtat och av någon konstig anledning, trots allt, kommer jag alltid älska det. och, så tror jag att jag saknar.. dig, litegrann.