i'm too proud for love.


just nu kom jag ihåg att jag tycker lykke är bland de finaste som finns. jag vet också att man inte ska vara bitter över sådant som varit, men kan inte låta bli att ibland vilja spola tillbaka tiden, att man hade lärt sig saker redan när man var liten. skulle så himla gärna velat blivit bättre på att dansa redan som liten. kan inte sluta tänka på det. allt känns liksom försent. allt gör ont. och är förtillfället inte alls särskilt nöjd med min livssituation. jag har det skönt, ja. jag sover, tränar, chillar. men jag är stressad i själen. vill mer. men vet inte vad. känns som jag håller mycket inne. och det tär på mig. jag blir trött utav det, jag är alltid trött. jag vill dansa. och helt fullt ut kan jag inte sluta tänka. även om jag dag för dag släpper taget lite och det känns himla bra, så kan jag helt och fullt ut inte sluta tänka. varför? kommer aldrig förstå mig på hur vissa människor kan bete sig. men kan samtidigt inte låta bli att sakna..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback