'

Vart skulle jag hamna nu, vad skulle hända med mig? Jag var helt förvirrad och yr när jag stapplade nerför trapporna. Skulle jag orka detta? Är en sådan person som orkar kämpa för överlevnad? Nej! Jag ger upp.

När jag utmattad kom hem gick jag raka vägen till sängen och där ligger jag än. Mamma är orolig för mig. Hon känner sig helt hjälplös när hon ser mig ligga här och stirra rakt upp i taket, det finns inga känslor kvar.
Men vad är det för mening med att resa på sig och leva sitt liv som om allt var som vanligt. Ska jag bara låtsas som ingenting, vara glad och le? Nej, det funkar inte så, nu har jag valt det här och här får jag lov att stanna. Jag har valt att ge upp!

Det är som att hjärnan har fastnat här, den fungerar liksom inte. Jag vill resa på mig, jag vill visa min mamma ett leende, visa att jag älskar och uppskattar henne. Men kroppen gör inte det jag beordrar. Den har bestämt sig för att det är här den hör hemma !

25/9-06