sista dagen av barndomen?
jaha, så var min tur kommen. så kan man fylla myndig, så ska man bli 18, 18 år!
har iår faktiskt inte haft alls lika mycket tankar om att fylla år eller om att bli äldre, inte som jag brukar, inte som tidigare år, speciellt inte som förra året. men nu helt plötsligt, när jag sitter här och det enbart är ca två timmar kvar av min barndom, då kom det små känslor av panik. vaddå? får man inte ha kul längre nu? måste man stå för allt ansvar helt själv nu? är den roliga delen av livet över nu? men jag vet inte om jag tycker ungdomen har vart så mycket att hurra över! visst, jag har haft mina stunder det har jag verkligen.. uppplevt väldigt mycket mer än andra i min ålder, jag har haft min underbara familj och mina braiga vänner vid min sida. men jag har också haft riktigt dåliga stunder, jag har känt mig ganska olycklig en stor del av de senaste åren. Men ungdomen kanske inte kan va allas år? mina år kanske kommer nu? jag kanske går ifrån "barndomen" med både bra och dåliga upplevelser, känslor och minnen för att stiga in i mina år, i mitt nya liv, i mitt nya jag? det kanske är nu livet börjar?
jag ska iallafall se till att mitt kommande år som 18 ska bli bra, jag ska inte säga att det direkt ska bli bättre än det gågna för jag har som sagt haft en hel del bra stunder när det gäller allt; musiken, dansen, vänner medmera. Men jag vet inte, jag vill nog försöka vara positivare det kommande året, vill bygga en bätte grund att stå på så jag kan klara av att må bättre, kanske till och med bra, på heltid och inte stundtals.
klart isabell även har en gnutta åldersnoja, fan, det har man ju haft sen man fyllde 13, det är bara sån jag är. och visst är tanken lite skrämmande när man uppnår siffrorna 18, det är ändå något speciellt, något stort, jag vill att det ska vara något speciellt, något stort! ja menar 18, man borde få cred för att man klarat sig så pass länge, livet är ingen lätt match om jag säger så. men jag ska klara mig bra länge till, o ja. jag har så mycket framför mig som jag vill få vara med om. så nu ska det mås bra. bättre iallafall. ska iallafall göra ett gott försök. jag vill bli lite utav en ny människa. så åldersnojan tror jag inte är lika stor som förr. jag har vart med om en hel del, både vanliga "barn/tonårs-grejer" men även så mycket mer. jag får satsa på det jag brinner för, och numera vet jag att jag kan. jag kan dansa och jag bryr mig inte lika mycket längre om åldern där heller, jag har börjat skita i att folk omkring mig utvecklas, eller att småbanr är grymma.- för jag dansar enbart för min skull och för att bli bättre än mig själv!
så, för att summera då: allt som allt tror ja jag ser framemot morgondagen och att bli ett år äldre, att fått levt ett år till, att fått uppleva ett år till med alla dess tillbehör. min födelsedag kommer bli bra på många sätt och vis, även lördagen ser jag framemot.. så jo, det här ska bli bra!
STORT GRATTIS TILL MIG SJÄLV, 18 JÄVLA ÅR IMORGON!!!
har iår faktiskt inte haft alls lika mycket tankar om att fylla år eller om att bli äldre, inte som jag brukar, inte som tidigare år, speciellt inte som förra året. men nu helt plötsligt, när jag sitter här och det enbart är ca två timmar kvar av min barndom, då kom det små känslor av panik. vaddå? får man inte ha kul längre nu? måste man stå för allt ansvar helt själv nu? är den roliga delen av livet över nu? men jag vet inte om jag tycker ungdomen har vart så mycket att hurra över! visst, jag har haft mina stunder det har jag verkligen.. uppplevt väldigt mycket mer än andra i min ålder, jag har haft min underbara familj och mina braiga vänner vid min sida. men jag har också haft riktigt dåliga stunder, jag har känt mig ganska olycklig en stor del av de senaste åren. Men ungdomen kanske inte kan va allas år? mina år kanske kommer nu? jag kanske går ifrån "barndomen" med både bra och dåliga upplevelser, känslor och minnen för att stiga in i mina år, i mitt nya liv, i mitt nya jag? det kanske är nu livet börjar?
jag ska iallafall se till att mitt kommande år som 18 ska bli bra, jag ska inte säga att det direkt ska bli bättre än det gågna för jag har som sagt haft en hel del bra stunder när det gäller allt; musiken, dansen, vänner medmera. Men jag vet inte, jag vill nog försöka vara positivare det kommande året, vill bygga en bätte grund att stå på så jag kan klara av att må bättre, kanske till och med bra, på heltid och inte stundtals.
klart isabell även har en gnutta åldersnoja, fan, det har man ju haft sen man fyllde 13, det är bara sån jag är. och visst är tanken lite skrämmande när man uppnår siffrorna 18, det är ändå något speciellt, något stort, jag vill att det ska vara något speciellt, något stort! ja menar 18, man borde få cred för att man klarat sig så pass länge, livet är ingen lätt match om jag säger så. men jag ska klara mig bra länge till, o ja. jag har så mycket framför mig som jag vill få vara med om. så nu ska det mås bra. bättre iallafall. ska iallafall göra ett gott försök. jag vill bli lite utav en ny människa. så åldersnojan tror jag inte är lika stor som förr. jag har vart med om en hel del, både vanliga "barn/tonårs-grejer" men även så mycket mer. jag får satsa på det jag brinner för, och numera vet jag att jag kan. jag kan dansa och jag bryr mig inte lika mycket längre om åldern där heller, jag har börjat skita i att folk omkring mig utvecklas, eller att småbanr är grymma.- för jag dansar enbart för min skull och för att bli bättre än mig själv!
så, för att summera då: allt som allt tror ja jag ser framemot morgondagen och att bli ett år äldre, att fått levt ett år till, att fått uppleva ett år till med alla dess tillbehör. min födelsedag kommer bli bra på många sätt och vis, även lördagen ser jag framemot.. så jo, det här ska bli bra!
STORT GRATTIS TILL MIG SJÄLV, 18 JÄVLA ÅR IMORGON!!!
Kommentarer
Trackback