'

Så fyller man sjutton då, om en ca en timma faktiskt. 18/4 .. Jag vet varken vad jag tycker, känner eller vad jag  vill skriva om det, vet bara att huvudet gör ont av alla tankar som cirkulerar i hjärnan.
Jag lämnar året som sexton med många bra och dåliga minnen. Lite mer kluven om vad jag vill med mitt liv, vad jag över huvud taget känner för mitt liv men även lite mer mogen och de känns även som jag har lite mer koll på vem jag är. Mycket tack vare att jag har börjat hittat rätt när de gäller vissa saker, vänner tillexempel. Dom jag står som närmast nu är verkligen dom jag känner att jag vill ha med mig in i framtiden, medan man har lämnat vissa lite mer åt de gågna men även det känns ok.
Jag börjar hitta mitt jag även genom musiken och även genom allt som har med allt ytligt att göra. Har kommit fram till att jag uppskattar helt andra saker idag än vad jag gjorde för ett år sedan. Som musiken då, hade ingen aning om att något sådant kunde ha så stor inverkan på livet, men den hjälper ju en genom allt. Den hjälper en att frilösa känslor man inte visste fanns. jag skulle verkligen kunna säga helhjärtat att jag går från året som sexton som än helt annan människa än vad jag var när jag gick ifrån att vara femton.

Nu ska jag inte få allt att låta perfekt, för det är de verkligen inte även om det skulle vara helt underbart,. Jag mår fortfarande inte bra, de går inte att neka och trots att jag är tacksam över att fått leva året som sexton genom att uppleva saker jag drömt om hela livet så har de ändå vart ett av mina värsta år känslomässigt och fysiskt. Jag känner att jag inte kunnat njutit fulländat av allt underbart jag fått upplevt just för att jag inte mår som jag vill. men  jag vill komma till den lösningen så jag kan förstå att de jag har är det jag HAR, och därifrån får man utgå.

men processen att bli äldre känns lättare iår eftersom de jag vill mest är att leva. Nu måste jag bara se till att verkligen leva också, för visst jag har "levt" ett år till. men vad har jag egentligen känt? vad har jag egentligen upplevt? för har jag levt de här året helhjärtat eller har alla tankar hållt mig på avstånd från livet?
Men som sagt, att leva är ju allt jag vill, att få upptäcka sina möjligheter och leva efter sin kapacitet de är ju de alla vill, så jag är tacksam- Men visst känns de lite stressigt att ha levt så pass länge så man kan ha saker bakom sig, förstår ni? när man är liten ligger allt framför än, men under de här året har jag fått min första stora grej att lämna bakom, min första stora grej att endast kunna titta tillbaka på som ett minne men aldrig kunna uppleva de igen ; grundskolan. läskigt men sant, nu går man i ettan på gymnasiet och innan man vet ordet av kan man bara blicka tillbaka på de med. Så därför vill jag kunna leva med alla mina tankar på ett sunt sätt så jag kan njuta va mina ungdomsdagar innan dom är förbi helt och hållet. Jag vill kunna blicka tillbaka på de saker jag har bakom mig och vara nöjd över dem, kunna se tillbaka på dom med ett leende på läpparna. Men mest av allt vill jag bara leva.!

Det som gör mig splittrad är att jag ibland kan känna mig så himla stressad över saker man kanske "borde" har gjort under åren, innan man fyller sjutton liksom. Men samtidigt, varför då? det finns ju inget/ingen som säger att de här ska man ha gjort innan sjutton och de här inte. För jag har nog fått uppleva saker många sextonåringar (inte sjutton än, hehe) aldrig skulle få göra. jag har nog gjort saker under min ungdom som inte är självklara för alla. Saker som är så mycket mer än att bara vara en tonåring, saker som helt enkelt är så mycket mer än de där ytliga tonårslivet, tacksam för de, för det har alltid vart de jag absolut inte vill uppleva, att bara vara någon tonåring liksom.. Men samtidigt nu när jag tänker efter är de kanske de ja skulle velat haft, kanske de jag skulle behövt uppleva.. Går inte att tänka för mycket på de, mitt huvudet dunkar av alla analyseringar. Gjort är gjort, och nu står jag här, en sextonårig tjej som endast vill få möjlighet till att leva efter sin kapacitet här på jorden. En sextonåring tjej som fyller sjutton om 27 minuter och är splittrad över allt som har en plats i hennes liv just nu.

Vart ska framtiden ta mig? har man ens en framtid. Vart ska man hamna? -jag vill bara leva.
Be Brave, Live ´ jag har ändå vart bra på att vara sexton, lämnar ändå åldern med stolthet.

tack musiken för att du finns där som aldrig förr.
tack ni vänner som känner att ni ska finnas i min framtid
tack ni vänner som vet att ni har vart en stor del av mitt liv förut.
tack min familj som alltid har och alltid kommer finnas för mig.
tack dansen för att du har vart min största passion, vad är du nu?

mindre tack till vissa/något visst som inte har vart där för en som jag hade velat ...

men vad gör man, imorgon fyller man sjutton och dagen ska bli bra, jag ska bli bra, allt ska bli bra.. eller hur?! .. : /
I'm way to young not to believe that everything will be okay , right?..
Ungdomsdagarna är fanimej inte över än!!!!

/ Isabell Eklund , 17 år om 19 minuter.