'

hade tänkt åka till skolan imorgon. men nu vet jag inte längre. känner inte alls för det. vill inte ta en klass på den där skolan igen. samtidigt som jag lite skulle vilja ha en sista klass med folket i klassen. fast nej. jag vill inte. jag vill inget. jag vill bara lära mig att sluta bry mig. på onsdag är det över. föralltid. hela världen står framför mina fötter. och ändå ekar tystnaden när det gäller möjligheter. paniken finns fortfarande. att jag vill, måste dit nu. men nej. det kanske är nu man ska se världen. men vad tjänar det till. jag ville ju dansa. förut iallafall. men på onsdag är det över. iallafall ackis. men kanske att jag någonstans är glad att det blev såhär. jag har ingen anig. just nu känner jag mig mest bara himla ensam. godnatt.

i really don't know how to do this... -skulle gärna befinna mig där jag var vid den här tiden för en vecka sedan. fina kväll!

haft en fin helg med världsfina vänner. lite öl. lite fest. lite skratt. lite dans. lite lady gaga. ganska så mycket hår. som det ska vara. så trots att jag typ dör av illamående på grund av vissa saker så mår jag rätt så bra här hemma. om man bara en viss person inte fanns. fast så får man ju inte tänka. men ändå. eller äsch. det skulle nog inte hjälpa för fem öre. då skulle det ju finnas någon annan person istället. vi har pratat om hur mycket vi hatar ordet om idag. jag och mina vänner. när vi pratade känslor under rep. hehe. godnatt.
-som om tio kampsportshundar tuggat taktfast på min halspulsåder.

jag är hemma. jag har än en gång lämnat stan jag vill vara i. och jo, det går bra. har fina vänner och fina saker för mig här hemma. det handlar liksom inte om det. men jag får panik för jag blir så stressad över att inte vara där. inte vara tillgänglig. det är nog det som alltid har varit det största problemet. att jag hakar upp mig på specifika saker, får för mig grejer, kan inte släppa tankarna och sen tar stressen över hela mig. huvud, kropp, hjärta och själ. det får inte vara såhär. nej det går bara inte. jag får inte vara så puckad. så dum mot mig själv. nej. för jag vet att det kommer aldrig gå. samtidigt som det aldrig kommer vara över. men jag är hemma och kommer få känna stressen i kroppen i en månad. sen åker jag igen. då kommer ju paniken komma istället. över vad som egentligen hänt när jag inte varit där. om jag ändå någon gång hade vågat pratat. frågat rakt ut. dumma mig! imorgon tänkte jag gå till skolan lite. har inte varit där på över en vecka och har egentligen inte lust att gå imorgon heller. men men. så får det bli. sen vankas förhoppningsvis en fin helg. på onsdag är det skolavslutning. sista dagen på balettakademin. sen väntar fina sommardagar/nätter i västerås. lite träning och lite dans. lite jobb. midsommar och sen peace and love!! men just nu hade jag hellre varit hela sommarn i barcelona. men det kommer lägga sig, jag vill ju på P&L för all underbar musik, jag vet att det kommer bli bäst! och sen åker jag ju ner runt den 5:e juli. men det är bara just nu det känns såhär liksom. hoppas jag... -i'm damned to feel the way i do.

fast jo. lite bryr jag mig. jag har ju bitit av alla mina naglar. ja. jag vill stanna. jag vill stanna där fåglarna kvittrar i soluppgången på just detta sätt. jag vill vara där mina bästa vänner bor. dom som jag vill träffa varje dag. och du du du. fan det här kommer aldrig vara över. jag älskar det. afterall, it's always you, i come back to.

åh. sista stunden på balkongen. sista vindarna av sommarnatt i barcelona. för den här gången jag vet. jag är snart tillbaka. men hade bara varit så fint att stanna. jag kan inte förklara. och jag kommer inte vara ledsen. vi får snart sommarlov och sen ska jag aldrig mer tillbaka till det som fått mig att tvivla i två års tid nu. jag ska bara mysa och ha ljusa sommarnätter- tjäna små summor med pengar och dra på peace and love. men kan ändå inte sluta tänka på att efter det får jag komma tillbaka.. till den här lilla staden. där allt är som i en bubbla. där saker händer som man aldrig skulle gå med på om man befann sig hemma. men just dom här dagarna- dom här sex dagarna jag spenderat här nu. dom har varit perfekta. bara mys.  bara gos. bara bara superbra. och jag tycker så mycket. så mycket om mina tjejer. så stannat några dagar till hade inte varit fel. eftersom läget ändå är som det är därhemma. men nej, ledsen pallar jag inte vara denna gång. just för att jag vet att det kommer ordna sig. just för att jag vet att läget har varit desamma i snart två års tid. så ja. allt blir bra. det blir nog det. men fasiken så fint det var att spendera några sena majdagar här. världsbäst bara. lagom väder. lagom blom. lagom temperatur i vattnet. lagom med drama. lagom lagom med allt. och jag ska inte få något eller någon att ändra på det. hade bara varit fint att stanna här nu. nu ska jag spendera några sista minuter med att andas in barcelona-nattens vindar på balkongen. sen sova några få timmar innan man beger sig hem mot sverige. kommer bli en lång dryg resdag. om inte askmolnet vill kicka in lite! pusss

sitter på flyget. lyfter om en kvart. de här blir nog bra. ja, det här behöver jag. hade inte orkat den här helgen. har lite ont i magen just nu. men brukar alltid ha det när jag är påväg. det blir nog bra så fort jag är där. det är så mycket känslor bara, det är nog därför.. amanda är ledig idag så ska direkt ner till stranden när jag kommer in till stan, för där ligger hon och jobbar på brännan. åh vilka mysiga dagar vi ska ha. och imorgon är camilla ledig också. och åh, att träffa alla! puss från planet!

är det nu man ska våga ta steget. våga kasta sig ut. våga göra något annat. i sånna fall vill jag flytta till new york. kanske dansa lite. men enbart för att det är kul. jag vill umgås med inspirerande människor. jag vill lära mig skriva. skriva, skriva, skriva. jag vill gå på balla ställen och klä mig urtjusigt vareviga dag. så som jag känner mig. just för den dagen. jag vill sätta mig in i musik mer. jag vill lära mig sjunga. ja- är det nu man ska ta sig till new york?

jag kommer inte fortsätta på balettakademin till hösten av olika anledningar. och därför är mitt liv ett enda kaos just nu. framtidspaniken är väl typ enorm fast jag samtidigt inte kunde bry mig mindre. jag har ingen aning om vad jag ska göra under nästa år eller resten av livet men det rör mig inte ens i ryggen. fast nog gör det nog de ändå. jag har ingen aning. just nu vill jag härifrån. vilket jag även ska. på torsdag får jag lämna landet, skolan, stockholm för några dagar. det kan nog bli bra. just nu är det vad jag behöver. sen får vi se. sen hoppas jag kunna ta tag i saker. känna något igen. vilja något igen. men så ligger det till iallafall.

jag tror inte jag har känt panik fören nu, fören ikväll. jag kan inte sova på grund utav den. paniken. paniken över livet. folk kanske tror att dom förstår. men det gör dom inte. dom har inte en aning. för jag hade inte valt det här. jag hade inte valt att inte veta vad som skulle ske i livet. jag hade tänkt haft åtminstone ett år till framöver planerat. jag skulle ju dansa. jag har alltid tänkt att jag ska dansa. så panik har vi nog alla. men vissa har valt den vägen. det hade inte jag och därför kommer ni aldrig förstå. vad gör jag nu?

har inget mer att säga än att jag vill skriva. och sova ut. och känna doften av din rygg. det är allt.