'

spenderat lite fin tid i sthlm- spelat in kvällen är din som sagt. tagit dansklasser. gått på jazzklubb och tittat på bra dans och minglat med saknade människor och idag haft en underbar vårdag i mina ray ban's med fina vänner på café string och på gatorna runt medis. bra bra bra! nu ska jag påta på mitt fina alldeles ljusrosa rum. imorgon vankas vänner över för bubbel. för att fira in våren och mitt ljusrosa rum! puss (just ja, topparna blev lila! och i helgen ska det fotas vårfoton med matilda, kul!)

fast vet du vad- fuck it. idag var det vårväder, alltså verkligen vårväder i sverige, sol och all snö är borta, det är så fint att jag knappt vet något finare. och imorgon ska vi ha sista repet inför kvällen är din, och det är kul, jag får dansa! och imorgon tänker jag också köpa en fin hårfärg och färga mina toppar igen, i en vårig färg. fuck it att vara helblond och tråkig. jag vill vara vårig och glad. så de så. så ja. jag vet inte. vet inte vart det leder eller vad jag tror ska hända. men solen lös idag, och det va det finaste på länge! hoppas den lyser imorgon med!

jag hatar att den kommer över än ibland. ledsamheten. att det aldrig riktigt kan vara över. för jag vill ju inte mer. jag vill inte bry mig. inte tänka tillbaka. inte på något av det. inte på något under de senaste åren. och framförallt vill jag inte för jag känner mig bara avundsjuk och arg, på vänner. och det är de värsta jag vet. jag vill inte känna så, gör det absolut inte med flit. men kan inte låta bli. och jag hatar det. vi är ju vänner. ingen avundsjuka ska finnas där emellan. framförallt vill jag ha något själv, vad som helst, så avundsjuka inte ens ska kunna uppstå. va bra på något, jag liksom. eller. jag vet inte. jag svamlar. godnatt!
men ikväll kan jag inte sluta tänka på dig, dig eller dig och undra va fan som hände..

ett ställe i solen med vacker utsikt och lakan som luktar gott.
en familj som är den bästa man kan ha.
en bästa vän och ett ställe där jag haft kul, när allt va som förr.
en av alla sömnlösa nätter.
en kväll där det ingick röd peruk i mitt jobb.

nu blev allt upp och ner. allt som tidigare kändes upp. jag tränar och tränar och äter lite men känns inte som det händer något. vill åka bort precis nu. gå runt i alla mina nya fina kläder. jag vill dansa. jag vill ha någon att vara med. sova vill jag. och ha pengar. och träna mer, mer, mer. nu saknar jag dig. fan.

allt blev lite drygt ikväll. kom in på dåliga tankar. önskar att man inte störde sig längre. oftast gör jag inte det. men ibland går det inte att hålla tillbaka. och jag blir arg, ledsen. mest på mig själv. och mitt huvud fungerar då inte som de borde. om jag ändå åtminstone bara la ner all min tid på att träna. då hade jag varit smal vid det här laget. jag vill bara ha ett liv tillbaka. dagar fyllda med åtminstone någonting. ibland vill jag till och med ha tillbaka tiden innan något av allt det här hände. tiden innan den där staden. tiden då dansen betydde allt. tror dock att den fortfarande gör det. jsut därför gör allt så ont. just därför känner jag mig ibland så himla ledsen. för det är nog försent. och inte gav den här skiten mig något i slutändan heller, så hade lika gärna kunna låtit bli. för titta på mig nu, inte någon vart har jag kommit. och numera vet jag inte ens var jag vill.

visst. det finns fortfarande så himla mycket jag skulle vilja få en förklaring på. så himla mycket saker jag skulle vilja säga dig i vetskapen om att du lyssnade. men jag vet att det förmodligen aldrig kommer hända, inte något utav det. så kanske att det är dags att släppa taget helt. allt känns ju rätt bra egentligen, gör det inte det? håller man inte lite kvar bara för att. för att ha nått att hålla i. något att vika ut och in på, något att lämna tankarna åt. konstigt egentligen. hur man låter sig själv plågas. det är slut på det nu. sen får vi se hur saker blir. hur livet fortskrider. men just nu vill jag glida runt och vara glad. och träna, träna, träna, massa, massa. och tjäna pengar. och önskar att dansen kunde finnas i mitt liv ännu mer. men just nu vet jag inte hur och när det gäller allt i den världen tycker jag det mesta är orättsvist. jag kan så himla mycket bättre än många andra. jag råkar bara inte vara på plats. och ger ni mig aldrig chansen kommer jag heller aldrig ha möjligheten att finnas där. om jag ens vill det. jo, det vill jag. inte på heltid. inte den staden jämt, skulle känna mig ensam, vill ha mina vänner och familj i närheten. men jobba vill jag fanimej. men fylla dagarna ska jag göra ändå. och vem vet, kanske jag har glömt dig en vacker dag. för att det inte längre funnits tid till dig i mina dagar. frihet. det vore fint.

även om jag kanske inte infinner mig på precis den plats i världen jag vill infinna mig på, eller att det jag sysslar med om dagarna är det jag alltid drömt om så gillar jag att dagarna just nu ändå är lite fyllda med saker. jag gillar att vara igång hela dagen lång. livet känns lite lättare då. framförallt så känns det som att jag äter som jag gör och tränar som jag gör kanske börjar ge lite resultat, kanske att man börjar bli lite smalare, det vore galet fint. och att ha haft lite pengar och kunnat unna sig lite nytt förfinar vardagen. det dryga är att jag fortfarande inte vet vad jag vill. vet inte ens om jag lagt nå mer tankar på det. just nu vill jag träna, bli smal. och åka ner till malmö och träffa emma. annars har jag ingen aning. sträckningarna i baksidorna skulle gärna få försvinna också, och några fler kilon. sen får vi se. jag vet inte. men idag tänker jag inte låta den paniken förstöra mitt flöde. idag har jag jobbat i massa timmar, hunnit käka god lunch gjord av kära syster, färgat utväxten och tagit ett stenhårt fys-konditions-corepass. och sett klart veckans halv åtta hos mig, det gör mig glad. så ja, idag var en bra dag.