'

om cirka 20 minuter ska min käre mor gå upp för att äta lite med mig innan amanda och hennes pappa hämtar upp mig klockan 3 för bilfärd mot arlanda. det ska bli kul att åka till barcelona, det ska de verkligen. komma bort från allt lite, göra lite som man vill, inte bry sig då ändå ingen annan tar någon skada. bort från all ilska. det jobbigaste är dock att jag vet att ilskan kommer enbart genom att jag mår såhär, och den riktas mot helt fel människor, dom jag älskar mest liksom. min familj är den bästa, vet inte vad jag skulle göra utan dom! ja, någorlunda färdigpackad är jag nu iallafall. 9 dagar väntar i barcelona och däribland nyår. kommer nog kunna bli hur bra som helst. det här året vet jag dock inte vad jag ska säga om. känns knappt som jag minns det, som att jag liksom inte upplevt de. studentveckorna där i juni var iallafall bland de bästa i mitt liv, helt ärligt! jag började år 2009 med så många fina vänner omkring mig men under året måste jag få säga att dom flesta har försvunnit, allt har förändrats så himla mycket att man knappt kan tro att det är sant. jag kom in på balettakademin och går nu utbildningen där. jag trodde ibland att allt var möjligt med oftast tvivlade jag. jag har också vart väldigt feg och rädd. men samtidigt stark och oftare än vad jag trodde, glad. men känns som att allt börjar nu igen och jag vet inte om jag klarar av det. inte utan dem jag hade omkring mig när året började. men jag har iallafall min familj. jag hatar att jag blir självisk. men jag kan inte hjälpa det. jag klarar inte av att tänka på någon annan än mig själv, vara rädd om någon annan än mig själv. men jag hatar det. jag har hängt lite med någon som jag vet har tyckt om mig, stundtals iallafall. jag däremot kan inte känna. när ska man börja göra det? det nya året ska firas in med två av mina bästa vänner. några som jag inte alls stod så nära när detta år började men som alltid, alltid ändå funnits där. precis framför mig. det kommer bli fint, det kommer det. men jag är ändå lite rädd. hoppas, hoppas jag får må bra. just nu har jag så ont. jag har inte några direkta löften eller mål inför det kommande året. kan knappt se mig själv ingå i det, för jag har verkligen ingen aning om var jag vill befinna mig när det kommande året går mot sitt slut. jag vet inte längre vad jag vill vad det än gäller. mina tonårs-år kommer iallafall gå mot sitt slut. 20 år i april. visst är det också lite skrämmande? fast måste nog erkänna att det trodde jag aldrig när jag stod som fjorton-åring, rädd redan då. nej. jag vet inte vart 2009 har tagit mig och jag vet inte vad jag vill att 2010 ska ta mig. jag vill ha nått typ av tecken om att det kommer ordna sig, allting bara. att jag kommer känna, att jag kommer sluta vara feg, att jag kommer veta, att jag kommer dansa, att jag kommer till LA, ja. att saker kommer ske som jag vill. eller som jag trodde jag ville iallafall. blir mer och mer nöjd med att bara vara hemma. där jag är trygg. lite skrämmande det med. vet inte vad som egentligen har hänt. kanske det är åldern, vad vet jag. kanske skräms man över att åren går och man vet att i samma takt som man själv blir äldre blir de man älskar mest gamla. som sagt, vad vet jag. nu ska jag iallafall dra mig neråt för att äta med min kära mor som går upp för att vara med mig. sen åker vi mot arlanda klockan 3 och sedan avgår planet mot barcelona cirka halv sju imorgonbitti. kommer hem igen den 6:e januari. kanske har jag kommit på andra tankar då, kanske inte. kanske blir de nå mer snack om året som gått och säkerligen om dagarna i barca. bilder på allt möjligt dyker väl men sannolikhet upp det med. jag ska skratta, dansa, dricka öl och vara glad i 9 dagar nu. vad kan gå fel.

puss på allt. hoppas ni alla får ett jättefint slut på detta år, ett magiskt nyår och en underbart start på 2010. vänner som flytt under året, jag älskar er, vänner som finns kvar, jag älskar er. puss igen

att lägga klappar under granen är kul!

julbord med tillsammans med dom man tycker allra mest om och mammas mat är fint!

jag och min kära syster

och så jag och min mysiga broder

gran och klappar, åh så flott!

ludde medverkar i julfirande i allra högsta grad!

julafton och allt som hör till är nog bland det finaste jag vet. hela december med alla förberedelser och allt mys och när bland det finaste jag vet- så det inte att man med lite sorg infinner sig i att den faktiskt är över för iår. julafton iår va, precis som alla andra år, så fin så. med alla traditioner, bra klappar, bästaste familjen och massa god mat så kan det ju inte bli annat! juldagen och annandagen har vart så fina så dom med. igår va det ju releasefest som gällde med förande hemma hos mig genom bål och sällskapsspel, bandöl på sigurd och efterfest med min kära lange på pappisvägen med fint folk till klockan 6 imorse för att sen falla i sömn död som en mumie vid sju-tiden. och idag har vi ätit gott och haft gäster. sen vare som sagt criminal minds-maraton och julbordrester som gällde. nu ska jag sova för att sedan gå upp i någorlunda tid för shopping med syster och kanske mor. sen blir det att ta de piano och packa oså resten av dagen. åker till arlanda vid 3-tiden imorgon natt och sedan bär planet av vid 6-tiden för 9 dagar i barcelona! puss och så.

åh ja, juldagskvällen/natten (och ja, enda in på morgonen) blev så fin så. med allt från rosa bål, charaderspel och braiga vänner, till öl, dans, spelning, signerade skivor och fint folk. tackar för de! mys och chill och häng blev det också. fint det med. nu ska jag avsluta denna annandag med ett criminal minds-maraton i soffan tills jag somnar. äta nån god julbordsrest blir det nog till det också. yes, skippar annandag's utgång och tar det piano istället, behövs efter gårdagen som varade enda in på morgonkvisten, somnade nog inte fören 7 imorse. yes, och sen ska ju jag faktiskt till BARCA på måndag och galejja 10 dagar i sträck så soffmys blir så bra! puss och god fortsättning, underbara juletid och underbara jullov. kan det inte alltid va såhär!

ball brud

hon med

och hon också ju

jag vet inte ens vart jag ska börja. kanske att jag inte ens kan fatta att jag har dansat för misha idag, hallå, misha liksom?! kommer ni ihåg hur jag höll på för några år sedan? men fasiken i helvete så kul det va, allting bara klarnade. det är ju det där jag vill, vilket jag kommer på varenda jävla gång. och varje gång blir jag också lika skeptiskt, va håller jag på med. viljan finns, mer än något annat. men som jag sagt förut, ibland är det nästan jobbigare att viljan faktiskt existerar än om den inte gör det. för när viljan finns där men inte orken då tar den kål på en så pass mycket att man inte vet vart fan man ska ta vägen, man vet varken ut eller in. jag vet just nu ingenting. allt bara virvlar omkring, massa, massa tankar och jag vet ingenting. jag hatar att jag faller tillbaka i det här, trodde faktiskt inte de skulke hända. fan att jag aldrig kan glömma. gå vidare. framförallt hatar jag att ångra. att jag aldrig vågar. jag vill, jag vill orka. jag vill orka göra det jag behöver för att bli bra. jag vill ha ork nästa terminen och ge min utbildningen en chans att faktiskt göra mig så bra den kan, jag vill orka! orka ta extra klasser på kvällarna, ta extra balett med lazslo torsdag-fredag, jag vill lära mig steppa, ja, viljan finns. jag vill lära. jag vill orka. jag vill dansa! jag vill orka lägga all energi på den igen, så som jag gjorde för några år sedan, när den va allt och allt det där andra fick vänta för inget fick stå ivägen för mig och min dans. vart har den orken tagit vägen? jag har bara blivit äldre och äldre, även det tar kål på mig! idag var underbart och det gick till och med bra. kändes till och med bra och inte sådär drygt och konstigt som sist i malmö. men nu vill jag inget hellre än att åka till norge/bergen på onsdag. jag vill!!! typ måste!! men har suttit nu hela kvällen och fan, är både dyrt och krångligt att ta sig tid.. kunde klasserna inte bara vart i oslo? men fan. jag måste. jag får skylla mig själv.. alltid ångra... ingen kommer någonsin förstå, knappt jag själv. och ack så skönt de vore att bara ha någon som får ta alla ens beslut för jag orkar knappt längre. hur lär man sig att veta vad som är bäst för än själv och vad man faktiskt ska välja för vägar, för att slippa ångra? jag vill inte känna att det är försent! men samtidigt vet jag knappt vad jag vill nu förtiden. allt är en enda jävla röra... hur ska man någonsin veta?

jag undrar om ångesten kommer från viljan att dansa eller om den faktiskt kommer från allt det andra, att ångra. att vara feg. jag måste åka.. typ...... fan!

sen sist har det bakats lussebullar och drukits glögg hos syster. det har ätits saffran-kyckling-gryta till middag och kollats biggest loser. nu har det plockats lite på rummet till fin julmusik och nu väntar criminal minds och en kopp té innan saker måste packas ihop för fredag-lördag i sthlm innehållande en sista skoldag, chillhäng med ellen förhoppningsvis, nån typ av ass till jennie, middag eller mer chill eller som jag hoppas mest på, idolefterfest så jag kan hänga med calle, haha. ja de va fredagen de, sen också två misha klasser på lördag, lite chill då med och sen får vi se, packar ner grejer till en lördagkväll också, lite ifall att liksom. så det måste fixas efter criminal minds. kommer nog bli en bra helg då det också väntar mysmysiga jultraditioner för familjen på söndag. så ja, nu mot tv:n och sen massa fixning. puss och sånt.

jag har åkt skridskor på torget med bland annat syster och oscar. sen har det käkats mat och köpts en tröja, en klänning och en skjorta som jag egentligen inte hade råd med. kanske att det får lämnas tillbaka nån dag, hehe. nu ska jag hitta nått att dra på mig, sminka mig lite och sedan åka mot just syster med just oscar och dricka lite drinkar, mega-onsdag ju! puss


bjussar på en "fin" bild på mig och mina kära syskon från julbordet för någon vecka sen.

jag blir på nå vis så himla avundsjuk på tillexempel dom som är med idol, som får visa hela vårt land vad dom faktiskt kan och vill hålla på med. jag vill göra exakt desamma. jag vill att folk ska förstå. jag vill att hela världen ska förstå. fan alltså. jag måste träna, träna, träna, träna! jag vill ju. blir gråtfärdig när jag tänker på hur mycket jag vill och hur jag skulle kunna byta bort det mesta mot att få göra det jag vill inför alla, så att alla bara förstår vad jag vill och faktiskt kan, vad jag kämpat och strävat efter nästintill hela livet. när ska det bli min tur? blir det någonsin ens egen tur eller är det den man själv måste kämpa sig till? jag vill, mycket mer än så vet jag inte förtillfället och det gör mig också alldeles gråtfärdig. tänk om saker kunde vara så "enkla" som att komma med i en tävling och där få göra exakt de man vill, i stora, stora arenor och alla bara älskar en. men inget är någonsin lätt. fan alltså, nu jävlar! tänk också, på lördag kommer misha! hur galet? hade det vart för cirka två år sedan hade jag inte kunnat sova om nätterna eller ägna en minut åt att tänka på något annat. hur saker kan förändras...

-klassen (ettorna på balettakademin i sthlm) efter ett lyckat lussespex och 30 timmar utan sömn!
de senaste dagarna har vart fyllda med annat. jag har kämpat mig igenom den sista "riktiga" skolveckan, jag har lussespexat för skolan i fredagsmorse, vilket innebar vanlig skoldag i torsdag, alltså till klockan 17 innehållande 4 dansklasser, sen snabbmat paus och sedan tillbaka i skolan runt 19-tiden för att helt enkelt skapa ett lussespex med klassen. där var vi, hela natten lång tills klockan slog 09.00 på fredagsmorgonen och vi framförde ett alldeles fenomenalt lussespex för resten av skolan och alla lärare mfl. sen va det bara hem till västerås igen och sen dess har jag jobbat, typ... så jag vaknade i torsdagsmorse 06.30, somnade fredagnatt runt 02.15, men sen idag va det bara att stiga upp tidigt för att sköta musik på dansföreställningar hela dagen och samma sak väntar imorgon. så sova blir det. hm.. nästa helg! så nu väntar den sista skolveckan som dock ska bli riktigt skön, inte lika långa dagar och vi har enbart workshops så jag ska dansa balett för underbara lazslo mest hela veckan, great! sen till helgen väntar kanske en drink-kväll och på lördag kommer misha till sverige/sthlm och undervisar två klasser, hur galet? så ja.. det va liksom lite så mina dagar har sett ut.. annars julmyser jag mest och mår sisodär. och tänker lite för mycket på vissa personer och vissa saker. hejhopp, SOVA!