'

under den senaste tiden har kvällarna och framförallt nätterna blivit de svåra, de jobbiga, ibland de outhärdliga. jag har nog inte möjligheten att sätta känslorna i ord, skulle bara vara så hemskt fint att få prata med någon, någon som faktiskt kommer att förstå, någon som faktiskt kommer lyssna, kanske helt enkelt någon som på ett eller annat sätt känner igen sig i min situation, i min känsla, i min rädsla. jag kan inte sova, har inte ens försökt, gör knappt det längre utan brukar tillslut falla i sömn efter många jobbiga timmar sittandes i min säng, tillslut kommer utmattningen ikapp en. men nej, jag vill inte ens sova. jag måste känna att jag fortfarande känner, hela tiden, kan inte slappna av, kan inte koppla av, kan inte finna någon balans. spelar ingen roll vad det handlar om i mitt liv, kontroll kan jag finna, då en väldigt strikt hårt hållen kontroll, men balans... det är omöjligt och känns som att det är så det kommer förbli. nu förtiden vet jag inte ens vad som gör eller kan få mig lugn. Anna Ternheim och Ane Brun strömmar hur mina hörlurar och gör sitt yttersta för att få mig att andas normalt igen... komma ner från högvarvet som just nu infinner sig i min kropp.. mer än så kan jag nog för tillfället inte säga.

ja du, sov till 11 idag. kom verkligen inte upp tidigare, helt död efter 3 timmar balett igår. kroppen känns verkligen skit och förstörd, så skönt med en dag att bara ta de lugnt, blir inte ens nått gym för min del idag. nej. blev att käka lunch med syster och mamma direkt när man hade gått upp, gott, trevligt och mysigt men nu känner mig sig ja..... skitsamma. orkar inte just idag. nej, sitter och chillar framför a shot at love with tila tequila. säsong 2. haha. ska ta mig lite tranbärs juice och plugga lite också. sen börjar jag jobba klockan 4. jaja, har egentligen inget att säga, de va trevligt med syster och mamma, de va skönt att sova ut även om jag hade velat sova hela dagen... inte mycket händer. skola och sthlm-balett imorgon. sen blire partaj imorgon kväll. inte mycket mer än så. tråkigare än tråkigast, tråkigare än vanligt.

men just nu orkar jag inte mer än så. pussthjing

nej, idag är en sådärdag.. sov dåligt inatt, mår överlag allmänt konstigt och har gjort det i några dagar nu + att all min musik på min ipod bara är helt spårlöst försvunnen, tomt liksom, nada, ett helvte liksom. men har gjort så gott jag kan för att liva upp dagen genom att krusa min snebena, jag har min nya alldeles undebara vita siden-rosett i håret, jag har olika nagellack på varenda nagel, jag har på mig en mintgrön rosring som gör mig glad varje gång jag tittar på den, ni vet sådär så man bara vill sätta tänderna i den, jag har blå eyeliner under ögat och min svart-vit-randiga second hand klänning från LA och den får mig därför i goda tankar. jaja. de va mina försök liksom. nu måste jag plugga lite tyska innan min litteratur&litteraturvetenskaps-föreläsning.

sthlm äckligt jobbigt igår, sthlm kommer bli äckligt jobbigt ikväll.
men hinner hem innan, skönt. pusshej from school!

nej, har inte ätit sen jag vet inte när och börjar nu få smått med abstinens, ska därför bre mig två falu rågrut och ta mig en kopp té framför dom sista avsnitten av top model säsong 11. hängt med jessica på vårt nya smultronställe och bara druckit massa kaffe idag, ja, vi tog verkligen igen förlorad tid och pratade om allt mellan himmel och jord i över 4 timmar, underbart mysigt! hade saknat dig något otroligt käre vän. var bara en kortis i skolan idag men ska sätta mig och plugga lite efter min lilla måltid, sen blir det nog ingen skola för mig imorgon då jag bara har en engelska föreläsning och ändå ska upp tidigt till sthlm för lite fyndning innan träning. har inte tränat idag så abstinens börjar komma där också så det får bli lite eget shit med pilates-bollen kanske.. jaja. ska även måla mina naglar, en färg för varje nagel. den här veckan kommer gå fort, med lite skola, mycket plugg, mycket träning och sedan väntar en mega-helg med vänner, vänner, vänner! nu skakar jag av hunger. så mat! pusstjiing. just ja, se veronica maggio 27:e mars vore ju inte fel heller.

nej har inte mycket att säga. har vart sthlm och hårdträning, sen chill och LA ink i soffan. nu ligger jag till sängs och ska mysa med några avsnitt av top model säsong 11 innan det är dags för sömn, börjar inte fören elva imorgon så... ska också dricka en kopp te och unna mig två tom&jerry kex då jag kämpade på som fan på baletten idag och tillslut fick man kommentaren "you're not a pain in the as anymore isabell, good job" på lite ungersk engelska av lazslo. haha. jadu, jag visste precis va han menade. så nej inte mycket mer än så. imorgon ska det nog bli core&spinn för mig, även en del plugg, projektarbete och skulle vilja träffa jessica. pusshej

jag och min bästase jessica, sommarn-07
to make a mountain of your life is just a choice

sorry för dålig regelbunden uppdatering. helt enkelt inte känt för det. inte hänt mycket. igår umgicks jag med linnea vilket var behövligt! sen blev det att ta ett par öl på kvällsningen med oscar, amanda och sofia! trevligt. varken mer eller mindre. nu har man myst och segat framför massa avsnitt av top model säsong 11. ska sova nu då det är tidigt upp till sthlm för balett som gäller imorgon. ser framemot nästa helg, kommer förhoppningsvis bli mega! ser också fram emot att min äckliga utväxt ska få bli färgad. längtar även efter min underbara blå vår mocka-jacka som ska beställas hem! annars inte mycket. antar att det blir mest träning och plugg veckan som kommer. som alltid. åhhhhh!

har funderat på så mycket idag- ska bli underbart att bli färdig och fri, att ta studenten. men ack va det skrämmer mig, då måste man ju göra nått. för man kan väl inte bli kvar här? dom där ungdomsdagarna och framförallt den typen av sommar man haft de senaste åren är föralltid förbi, man kan inte längre springa runt i alla dar och inte bry sig, vara nöjd så länge man har en öl, goda vänner. ett par jeans-shorts som är härligt "festival-gräsfläckiga" på och så är allt bra. nej efter den 12:e juni kommer ansvaret. efter den 12:e juni kommer allt och allt det där andra är förbi och man får nöja sig med att se på medan andra har ett par till år kvar... det är de som är livet kanske? ja, jag vet inte.

puss och godnatt, kärlek till polaroid-bilder och anna ternheim!!

har ni någonsin tvingat er själva att kolla på något trots de knipande känslorna i magen, trots illamåendet som sakta kryper sig på och blir allt starkare, trots huvudvärken och snurrandet. Något som fått er att vilja skrika högt och på samma gång gråta hejdlöst. Något som fått er att hata men även att älska. Något som ni hatat och blivit äcklade över men samtidigt hysteriskt gillat och därför hängivit er åt det?..
Jag har sett de halvt dolda som är blandt det rysligaste och vackraste jag sett.

Under 1600- och 1700-talet var det mode att låta måla familjeporträtt. På dessa målningar sitter mannen och hans hustru i sitt hem, omgivna av sina barn. Barnen på målningarna framställs alltid som små allvarliga vuxna. Liksom sina föräldrar stirrar barnen ut ur målningarna på betraktaren. Men vi ser också andra barn på bilden. Barn som har vänt oss ryggen. Barn som står bortvända, halvt dolda, eller har sina ansikten och kroppar skymda av de andra barnen, ett bord, eller något liknande. Barnadödligheten var hög och i familjen avbildades alla i familjen. Både de som fick leva och de som inte fick leva. Dessa är de döda barnen. Denna berättelse är som en sådan tidig målning. Det här är berättelsen om de som fick leva och om de som inte fick leva. De halvt dolda. De bortvända. De som skymtar fram. 

oj vilka känslor jag hyser för anna ternheim och hennes musik just nu. ja, det är helt enkelt hur jag känner. jag föraktar även min kropp som mår som den själv vill just nu. men ser också fram emot dansen i sthlm imorgon. jag uppskattar mina underbara spontan-fikor-i-veckorna-vänner som har fått en stadig medlemslista på fyra personer, jag, louise, camilla och amanda. ni är great och det betyder något enormt att få sitta ner med er någon timma i veckan och bara prata, diskutera, resonera och skratta. ja, ni är bra helt enkelt! och jag ser framemot tiden efter 1 februari!

har fixat massa polaroid-bilder ikväll, det är nå visst med dom. nu ska jag sova. va i skolan klockan 11, gymma runt 2 och sedan sthlm halv 5. härmed välkomnar jag dig tisdag. hoppas på att vi får ihop en spontan-kryssning nästa vecka. inväntar bara biljetter från seger, borde komma imorgon. godnatt kära ni

polaroid-kärlek ♥

 
- louise&amanda över ett år sedan + sommarlovets första kväll-08

sitter och i sängen, avnjuter skönsång från anna och ska precis till att sova. allt kom bara över mig lite. hur tiden går. och här sitter jag och gör faktiskt helt ärligt inte ett skit. man träffar inte ens sina vänner längre.. vänner, ett ganska starkt ord egentligen, som man faktiskt måste jobba för att det ska fungera. men just nu prioriterar alla bara allt utifrån sig själv vilket resulterar i skit om ni frågar mig. jag vet. jag bli bara så ledsen. ledsen över egentligen ingenting, eller iallafall något som jag skapar. tiden går. och jag gör absolut ingenting. ja, jag blir bara ledsen helt enkelt.

och lite besviken och trött på annat..

---

You are my everything
My head and my heart mind my wing
i could give all again
I'm never sure
of anyything
with you

The jokes the laughs the teardrops too
The games the fun the travels too
Yes I won't do them all with you
All good things now come from you

I hope you feel the way I do
I hope you give yourself up too
I'm damned to feel the way I do
What have I done
to fall so hard
for you

You are my everything
My head and my heart mind my wing
The past the present tomorrow too
I'll spend my final day
with you

skins lider mot sitt slut. nu ska anna vara mitt sällskap tills jag somnar.
tack och god natt

som vanligt åker The Beatles på när det är städning och iordning-görning som står på schemat. om cirka två timmar strömmar det in folk hemma hos oss på champange och snittar då min kära syster ska firas som förra veckan blev färdig lärare efter massa års studerande. congrats till det. annars är jag mest död efter gymmet igår på lunchen och balettet efter skolan. jävlar va jobbigt de va, men ack så roligt faktiskt! men vilka helger man har nu förtiden. fredagen bara försvinner tack vare sthlm, sen en liten lördag som man behöver sova ut på och sen är det söndag och dags att 09.58 tåget upp till sthlm och baletten igen. men men, vill man så vill man. jag ska orka! nej hörrni, nu måste jag storstäda mitt rum och sedan göra mig snygg. min garderob har inget inbjudande just idag! Pusshej

-bild från copenhagen i somras.

MYCKET TEXT, LÄS OM NI ORKAR, vilket jag hoppas ni gör.
det är jag, jag och min dans, jag och mitt liv!

---

så har vi kommit till de kapitel jag har svårt att prata om, det jag har svårt att få ner i ord, det som har vart den jag är sen jag var mycket liten, min dans. min, bara min, dans. Jag har praktiskt taget dansat mig igenom livet då jag som treåring började med sån här larvig barndans som jag nog aldrig kommer klara av att mina kids börjar på. mitt liv har alltid stavats dans, det är det enda jag haft i tankarna, just därför har jag känt mig väldigt förvirrad de senaste åren skulle jag nog vilja påstå, när allt har känts annorlunda. fram till -03 tävlade jag i disco, det var tävlingar och glittriga kläder, det var mitt allt då. men jag har alltid vetat att jag velat något mer, något riktigt. började åka till sthlm 3 gånger i veckan när jag var tolv för att träna jazz, modernt, balett medmera på Lasse Kuhlers dansskola. Men kände nog aldrig att de var riktigt rätt för mig heller utan förstått att det är ännu nått annat jag vill göra. Jag har sen jag var 7år haft bra kontakt med Jennie från dansgruppen BouncE, och efter att jag spenderat några veckor på bounce summer camp-04 blev det bestämt att jag numera skulle åka upp 5ggr i veckan till sthlm för att träna mitt liv av mig på sway och jennies danslinje. Jag var alltså 14 år när jag började pendla väldigt ofta upp till sthlm, men jag var också 14 när jag på riktigt blev kär i dansen. Jag älskade det och la hela min själ i det. jag hade energi, träffade nya människor som hyste samma känslor för dansen, vi, danslinjen, hade de underbart tillsammans, peppade varandra, dansade arslet av oss. Så där gick man i tre år och utvecklades något enormt tack vare alla grymma koreografer och lärare som kommit och gått. Dom 3 åren gjorde också att jennie blev så mycket mer än en lärare för mig, hon, och alvaro såklart, är underbar och praktiskt taget tagit lite extra hand om mig. jag har bott där mycket då jag pendlat och ja, jag är bara väldigt tacksam för allt de då dom för mig betyder väldigt mycket. När jag var 16 och det var dags att söka gymnasie kretsade mitt liv kring ett mål, jag skulle komma in på kungliga svenska balett skolan. det måste jag ju, man kunde ju bara lyckas om man gick där.  När jag då, efter några auditions, fick ett nej trodde jag att min värld skulle rasa samman. allt som jag hade byggt upp, hela mitt liv handlade ju om just det målet och allt jag ville göra va att ge upp och sluta med dansen för alltid, vad fanns det för mening med att fortsätta. Men efter den sommarn kom jag underfund med allt igen, om varför jag dansade, om varför jag la ner all den tid jag gjorde. Sommaren-06 fick jag efter år av längtan för första gången komma till L.A för att dansa, på riktigt. och det var där och då allt föll på plats. det var ju de här jag ville göra. sånt här jag ville dansa. och tack vare att jag då istället hittade kunskapsgymnasiet med alla dess fördelar har jag fått komma tillbaka till mitt älskade L.A två år irad efter den sommarn.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva mig och min dans. mitt liv. under alla år har det vart den jag har varit, allt har kretsat kring det, varenda dag, varenda tanke. När jag sedan va runt 16 och annat började spela en större roll i mitt liv kom paniken på samma gång, vaddå? ville jag inte det här längre? va inte allt slit, allt tid då bara bortkastad? det finns nog inget som fått mig att må så dåligt som dansen med alla dess komplikationer har gjort.. men samtidigt kan jag inte komma på en enda sak, grej eller upplevelse som har fått mig lycklig på det sättet som dansen som sak, grej eller upplevelse har gjort. ett rus av lycka som inte riktigt går att beskriva. lyckan över att ha något att satsa på, något att älska, något som alltid finns där dom man vill att det ska finnas där, lyckan över att ha passion för något. passion. dansen har fått mig att komma underfund med mycket. att jag har så dåligt självförtroende att jag inte ens kan beskriva det, det har fått mig att kunna klara mig själv och ta eget ansvar. den har fyllt en del av mitt liv på ett väldigt intensivt sätt. Att allt känns vilset just nu är nog mest för att jag är på slutet av mina ungdomsdagar och på väg in i nästa kapitel av mitt liv. det är ju nu alla drömmar ska följas, och hur löd dom nu igen? vad var det jag ville egentligen? med min dans... jag vet att är det dansa jag vill måste jag till L.A, det är där jag vart som lyckligast när jag gjort det. Det är där dom människor finns som fått mig att förstå vad riktigt bra dans är..

Vet inte om det här gjorde er så mycket klokare men mycket mer än såhär kan jag inte förklara allt, inte förtillfället iallafall. och dansen kommer fortsätta komma på tal och ni kommer säkert fortfarande knappt förstå någonting. men fråga gärna om ni vill veta eller undrar något särkilt. det jag vill att alla ska förstå är att jag är dansare, jag är fortfarande dansen och kommer nog vad som än händer alltid vara det. jag vill bli tagen på allvar precis som alla andra för jag har också mina  drömmar och mina förhoppningar och även mina möjligheter som definitivt kan hända. jag har sen jag kom från LA senast förstått att det är ok att gå sin egen väg och att jag gör allt det här endast för min skull..

den här terminen läggs energin på balett och modernt och jag åker upp 4ggr i veckan till sthlm. för resten av energin måste nämligen läggas på skolan, och till att spara pengar, till att ta hand om mig själv och mina tankar och allt vad det innebär. börja förstå att jag ska ta stundeten om 5 månader och då också riktigt hinna känna det, leva mina sista månader i gymnasiet. att ett kapitel i mitt liv börjar närma sig ett slut gör mig panikslagen, men det ska gå bra, allt ska gå bra.

if you just keep on dancing then you will feel no pain

-bild från copenhagen i somras då jag hade 5 helt underbara dagar med 15 helt galna klasser för 3 utav världens bästa dansare, marty kudelka, nick bass och misha gabriel! (jag var blond och är helt galet cool när jag tar hiphop-klass, hehe)

-sommarminne från -08...

städningen gick skit och det ser värre ut en innan då jag började rensa garderoben. får avslutas imorgon, nu vill jag nämligen sova. hade tänkt bjussa på några bilder över mitt rum eftersom jag alltid snackar om det, men det får bli någon annan gång, när det är fint liksom.. jag vill även berätta för er om min dans, något jag också väldigt ofta nämner , och älskar, men ni aldrig riktigt fått en bakgrund till. men det blir också en annan gång. underbar musik ska få fortsätta strömma, men jag hoppas på att få somna på en gång. inte mått bra ikväll. mår inte bra.. + massa saker som måste bli gjorda imorgon, har dock bara en lektion så åker till skolan strax innan ett (hoppas på vädret så man kan promenera..) men upp runt nio tiden för att hinna en del saker innan. sen blir det projektarbete och sedan gymmet med syrran..
alldeles för mycket som går runt-runt i hjärnan just nu, så jo. sömn kanske vore nått! jag har banne mig slängt bort den här kvällen. varför fortsätter jag likadant trots att jag lovat mig själv? varför är det nästan som att undermedvetet vill man sig själv illa...

jag ska ta mig an en timmas städning på mitt rum nu, behövs verkligen om jag säger så! julen är bortstädad i hela huset, bortsett från mitt rum.. vet inte om jag vill riktigt än, nej jag tar det imorgon.. + att den rosa/gröna slingan nog får stanna uppe hela våren, den är förträffligt mysig. nej men städning vare.. myser med underbar musik samtidigt iallafall, så det funkar perfekt. tänkte bjuda med mig till er..så mot städning där kaninlampan rasmus får göra mig sällskap. han, och musiken då som sagt. puss så länge

ett soundtrack från filmen into the wild. eddie vedder är underbar. lyssna och älska det!

saknar ni aldrig känslan? känslan ni hade när ni upplevde vissa saker. varför strävar man egentligen efter att hela tiden fylla livet med upplevelser när efter dagar, månader och år försvinner känslan bara mer och mer och det dröjer inte fören man helt glömt hur allt egentligen kändes. visst erfarenheten av att ha gjort det, varit med om det finns fortfarande där. men inte känslan utav den, det är känslan jag vill ha, det är känslan jag vill känna. jag vill att alla mina upplevelser ska räknas.

---

nya avsnittet av one tree hill var helt underbart, ett må-bra avsnitt, tack för det! nu måste jag byta om då jag ska köra ett body pump pass klockan 5, hehe. sen måste kvällen fyllas av plugg, städning och top model. puss

helgen har vart bra, inget stordåd, bara bra. helene sjöholm var underbar i fredags, lördagen var slapp och skön och idag gick baletten ok och det kändes skönt att komma igång igen. nu ska jag hoppa i säng, först skriva lite planer inför kommande vecka så jag vet vad jag har att stå i, men sedan väntar efterlängtad sömn. imorgon ska jag upp kl nio för att infinna mig på gymmet med min kära broder halv tio för att hinna gymma en timma och sedan hinna fixa mig lagom till skolan som börjar med samhäll c föreläsning klockan elva. sen blir det antagligen något form av corepass med syster imorgonkväll. ja, som ni hör. motiverad så nu jävlar. annars inte mycket i veckan. mycket plugg i och för sig, ja och gymma o sånt då. sen är det sthlm och balett som gäller på fredag igen. ska bli en skön sista vecka innan man har allt för mycket igen. all annan dans träning i sthlm, alltså tisdagar+onsdagar börjar inte fören nästa vecka. ser framemot ett nytt avsnitt av oth på tisdag också! inte mycket mer, ointressant helt enkelt. men orka försöka. godnatt.
bjussar på nått fantastiskt också, snällt va?

avnjuter skön sång från Anna Ternheim och henne alldeles förtjusande cover på shoreline. vaknade inte fören två-tiden idag och har gått i morgonrock sen dess. ingen direkt ork till nått. funderar på att ta mig an juno ännu en gång då den är bland det mysigaste jag vet och gör mig alltid glad vilket skulle passa en lördagkväll som denna då jag känner mig låg i allmänhet. kanske äta och dricka nått gott till det, men vi får se. tröttnat lite på det och egentligen vill jag nog mest bara sova. helene sjöholm var iallafall helt fantastik igår och hon är en sån där människa man vill prata om livet med över att glas vin tycker jag. så dagen har även spenderats med skönsång från henne. tackar för det. underbarare kan det knappt bli i sångväg. något vettigt blir det nog inte av denna helg iallafall. åker upp till sthlm med 10-tåget imorgonbitti för balett för laszlo. det kan ju och för sig va bra. även om man gottat på sig några kilo kroppsvikt och har ont i kroppen men men. hoppsa han inte dödar mig. jag vill på nått vis bevisa för min stad att jag kan, att jag är dansare. det går alltid åt helvete.

just ikväll saknar jag något jag inte har, någon jag inte har. men vad vet jag inte.

jag ligger och grubblar och kan därför inte sova. eller grubblar, skulle nog hellre kalla det funderar, eller kanske till och med drömmer. för det är inget jobbigt olyckligt grubbel denna gång, nej, med tanke på att studenten endast är 5 månader bort kan jag inte låta bli att tänka på vart man ska hamna, vad man egentligen faktiskt vill göra med sitt liv. är det verkligen så viktigt att göra någon skillnad, något för världen eller ska man bara flyta med och faktiskt våga göra det som infaller en och bara leva? jag har nog iallafall kommit fram till att jag vill leva mitt liv omringad av folk, folk som tycker om mig. jag har alltid vart tjejen som är ensam, som trivs ensam, som mer än gärna är ensam. men jag tror jag har haft mina ensamma år, jag är trött på det, trivs inte längre ensam. nej, jag vill fylla mitt liv med underbara, vackra människor som jag värderar nått så högt!

som många säkert redan vet är dans något som betyder något otroligt mycket för mig, som är en av de största delarna av mig, den bättre delen, den är jag. dansen har alltid funnits i mitt liv och kommer alltid finnas. jag vet inte hur, jag vet inte var, men dansa mig igenom mina år här på jorden är nått som är säkert att jag ska göra. någongång ska jag flytta till LA, till mitt LA. jag ska dansa och träna så mycket att jag knappt ska kunna gå mer. jag ska visa hur mycket det betyder och alltid har betytt för mig, jag ska klara av det, jag ska slå igenom. jag ska dansa. dansa på det sätt jag alltid drömt om. jag vet inte när och jag vet än så länge inte hur. men jag ska! men samtidigt som jag alltid tränat livet ur mig har även åren gått och andra saker har tagit sig in i mitt liv och börjat betyda något. så jag har nu därför så mycket mer jag vill göra i livet. förutom dansen har jag fortfarande ingen direkt aning om vad jag kan tänka mig att jobba med. jag har i och för sig alltid älskat att skriva, så något inom det kanske, eller hjälpa ungdomar, ungdomar som är lika vilsna som jag ibland kan vara. jag skulle nog vilja vara någon de kan prata med, någon de kan känna sig förstådda av. men vi får se. vad jag vet är att jag har massa år innan jag vill seattle down. visst, västerås är och kommer alltid vara mitt hem, det är härjag vuxit upp, det är här dom jag älskar mest finns. men världen har alltid saknat mig och jag har alltid längtat efter den. jag vill bo i london under en period, jobba i en second hand butik och bara vara riktigt sunk/punk-galet snygg. gå igenom den tiden med någon som jag älskar och dricka massa öl, men hur blir det med dansen då? jag vill bo en period i paris, i en vindsvåning med svarta spetsgardiner och en underbar vacker fönsterkupa att se ut över staden i. jag vill sitta på ett café där och skriva poesi och gå igenom den tiden med någon annan som älskar mig, dricka rött vin och bära vackra hattar med fjädrar flor. jag vill upptäcka den underbara staden new york under en tid och bo i en liten lägenhet som översvämmas av vackra pastellfärger. jag vill vara omgiven av vackra människor som ger mig inspiration och gör mig lycklig. men hur går det med dansen då?. på ett sätt är allt ljus när jag drömmer, på ett sätt inte. det är på ett sätt underbart att ha något att satsa på, på ett sätt inte. inte när man inte vet hur saker och ting ska bli, hur saker och ting ska gå. hur man ska få in det man älskat mest i ens eget liv. när man vill allt och lite till, men vet att om man vill just det måste man satsa. vart jag än tar vägen vet jag föralltid vart mitt hem är, vart min familj är. dom som jag älskar mest. försvinn aldrig från min sida.

annars ska jag mest försöka blicka framåt och låta det gälla just denna vår. hur ska jag göra den så bra som möjligt? eller snarare, hur ska jag gå igenom den och klara av att må bra, klara av att leva idag och inte om en vecka, en månad eller ett år. jag vill uppleva nuet denna vår, just för att den består av något jag sen aldrig mer i mitt liv kommer få uppleva. denna vår kommer ännu ett kapitel i mitt liv avslutas. jag ska klara av skolan, samtidigt som det kommer bli sthlm tisdag, onsdag, fredag och söndag för dans, då enbart balett. jag vill hinna fylla våren med annan dans också, det jag älskar mer än allt. jag vill hinna känna att jag tar studenten och då göra allt som hör där till, studentbal, utklädnads show, 100 dagars festen, umgås med mina underbara "skol"vänner, umgås med alla mina andra underbara då man inte vet vart alla kommer ta vägen efter sommarn. jag vill känna allt, uppleva allt, leva idag, i nuet. sen får sommaren komma med  vad den har att erbjuda. men jag och min vän oscar ska försöka vara i norge i ca månaden och tjäna grymt med kosing för att spara till det man sen vill göra. sen vill jag ta sommarn med storm med vänner&familj. jag vill dricka rosé och kall öl utomhus, grilla och bila runt. åka på festival och vara vaken dygnet runt, kyssa pojkar på gator och bada i sjöar och hav. jag vill ha kräftskivor och sitta ute till solen går ner för att sedan gå upp igen. jag vill leva idag, i nuet och uppleva det tillsammans med de människor man börjar komma fram till att man faktiskt vill ha i ens liv, föralltid! även om det gärna får fyllas på med fler under årets gång. jag vill spendera tid men min pappa som jag träffar alldeles för sällan. tid med min resterande familj som får vardagen att fungera. så vill jag ha min sommar. min sista sommar som den isabell. innan allt annat startar och man ger  sig iväg, på sin väg, för att hitta sig och sitt liv. visst, den resan startades för länge länge sedan. men efter de 12:e juni kommer allt förändras. och jag tror, även fast jag redan har och har haft det mer än underbart, så kommer det bara bli bättre... även om åren går och folk kommer och går så ska jag, min värdighet och mina drömmar bestå. hela världen är en enda stor möjlighet och det gör mig pirrig men också förtvivlad. men allt ska bli bra, som jag sa, varje människa är sin lyckas smed, och oj vad jag ska klara av att vara min.

forever is the right time.

---

imorgon ska jag gå tillbaka till skolan efter tre veckors lov, jag ska tillbaka till skolan efter ett jullov för allra sista gången, sista terminen i skolan för absolut sista gången. oj! ska försöka sova nu, ordnar upp allt det sista imorgon, i skolan. det ska fixa sig. imorgon ska london även bokas, fan va kul! jag, linnéa och oscar blir det minst iallafall. kanske att fler hakar. men det blir grymt. älskar den stan. annars går allt tillbaks till det vanliga imorgon, och det suger. men jag får väl göra det annorlunda bara, helt enkelt. varje människa är sin egen lyckas smed. puss, nu försöka sova. upp tidigare än på mycket länge imorgon.

jag ska försöka sova nu, till robert pattionsons vackra stämma. mår sådär, och ligger mest bara och grubblar på dumt när jag ligger vaken nätter som denna. saknar LA, kan inte låta bli att känna avundsjuka på grun dav olika människor.  ska äta pannkakor med min kära mor till frukost imorgon. one tree hill var helt underbart och tårarna bara rann på mig. jag kan låta bli att bli ledsen när jag tänker på att åren går, att åren går utan att nått faktiskt händer. att jag inte tar tag i saker jag är ledsen över, saker som jag tjatar om men aldrig gör något åt. att aldrig komma framåt... nu vet jajg inte längre vad jag  vill, vad jag ska göra med mitt liv och självklart känner man småpanik inför studenten...

nej isabell, skit i det här nu. du behöver sova för att få gjort viktiga saker imorgon. allt börjar på torsdag igen och vi har ju sagt att vi ska försöka vårt bästa för att göra allt annorlunda år 2009, om det blir till det bättre eller sämre är svårt att förutse, men på ett annat vis ska saker och ting ske- nu gäller det!

-en annan tid, ett annat liv..

sitter i sängen med en kopp té och ska avnjuta det nya one tree hill programmet som laddades ner för ett antal timmar sig, men nu har jag tiden till att kura ihop mig och mysa med det. jag älskar att sitta på mitt rum, önskar ni kunde se det. älskar mitt rum! alldels mörkt och murrigt då väggarna och golvet, mattan, är svarta. massa mysiga lampor och ljus-slingor som går i rosa toner, min dörr som är fullproppad med underbara bilder från underbara minnen, en av väggarna som har upphängda LP-skivor och garderoben som är fullproppad med vackra citat jag hört genom åren. min underbart fina låga svarta bänk där gramofonen står stolt och skivorna villar i dom olika facken som dom får dela på med böcker och fotoalbum. min spegel som är virad med rosa blommor och min kuddhög på golvet. ja, och sen rasmus såklart. min ljusrosa kaninlampan som verkligen har blivit pricken över i:et.

haft en riktig slappardag med familjen+linnéa då alla satt uppe till 5 imorse och kollade hockey-finalen som vi inte behöver prata om. men dagen har ändå vart fin. ätit mycket gott, kollat underbara men dock så sorgliga forrest gump. och nu ska jag avsluta dagen med 40 underbara minuter av one tree hill och sedan lite filosofi-plugg. typ alla i västerås börjar i skolan imorgon. jag får njuta en dag till och vandrar tillbaka för min sista termin i gymnasiet någonsin först på torsdag. oj vilken plugg-termin som väntar, men också oj vilken rolig fest-termin som väntar! jag ska vara i mitt snyggaste jag vid studenten och ser faktiskt lite fram emot att komma igång med vardagen och försöka vara mitt bästa och snällaste jag mot min omgivning och framförallt mot mig själv mest hela tiden. sova mer, träna. må bra helt enkelt!

puss kära ni.

linnéa och jag hemma hos jessica, våren-07
snart två år sedan... ett sånt där "titanic-moment" hehe

eller så är man inte bra, man kanske bara inbillar sig, har en dålig uppfattning om sig själv. äh, jag vet inte!
ska iallafall börja klä mig riktigt varm nu, det är massa minus ute och jag, linnéa och oscar ska ut till björnön och åka pulka i ett par timmar. så vi kommer med fart och fläkt och varm choklad på det. tack och hej, ses sen.

jag behöver att något händer. ska bli skönt att komma igång med livet snart igen även om jag älskar jul och jullov och även fast jag mår lite sådär konstigt. men vill ta tag i allt sånt nu. vill komma igång med träning, vill ta hand om min kropp och komma igång med naprapatbesök för nacke och rygg. jag har sett alla filmer i hyllan, godiset är inte gott längre, soffan är inte skön längre, inte ens colan läskar längre. + att jag är arg, besviken, irriterad på att alltid behöva ge vika för någon annan. trött på att aldrig duga, vara bra nog att få göra saker. att få chansen att visa vad jag går för. det kommer alltid någon eller något i min väg. varför räcker inte jag till? jag vill räcka till med det jag har och få känna av att man är bra. jag är bra! jag vet det. allt är bara så cp och jag är trött på det. kan jag inte bara få lite hjälp på traven och någon gång ha turen på min sida, nej inte ens turen för jag vet att jag kan. men så jag någon gång kan få göra det jag vill göra. jag är trött på att behöva vara avundsjuk på andra, vill inte behöva vara det. vill vara bra nog själv så jag slipper det. blir bara så trött på allt orättvist skit som kommer emellan mig och min dröm. jag vet att jag kan, så låt mig göra det!

 
bland det vackraste jag för tillfället ens kan tänka mig.
nu, försöka sova- kan gå sådär..

snön låg alldeles orörd på min gata, som att jag var den enda människan som tillhörde den här staden, som att ingen annan än jag hörde hemma här. Det knastrade alldeles förskräckligt vackert utan mina kängor där jag gick och kylan var sådär fruktansvärt skön så man blev rosig om både kinder och näsa. folk pratar om att vi ska hålla ut för att det snart är vår, dom nämner att det bara är tre månader kvar. jag tänker inte längta, jag tänker inte vänta. nej, det här är bra, jag älskar det här, jag älskar stunden. ett gammalt par gick framför mig, det var vackert. annars var det bara jag som hörde hemma här. som gick över den orörda snön på min gata. bara jag som upplevde kylan som inte riktigt kunde nå mig, om man bortser från mina kinder och min näsa.

jag behövde det där. energi.
ska trycka på en mysig film nu och vila ena ögat på, det andra ögat ska vila på en geografi uppgift och sedan antingen en svenska text eller en psykologi-uppgift. vi får se vad jag väljer. kanske att jag först och främst ska koka mig en kopp kaffe och njuta av det julgodis som finns kvar. jag älskar december, julen, nyår. känslorna, dofterna. ack så fort det gick. så rysligt fort. kunde jag skulle jag nog välja att spola tillbaka tiden, bara lite. och få upplev allt lite snabbt igen.

har precis avnjutit snövit tillsammans med te och kex. ska dra mig uppåt sängen nu. riktigt, riktigt trött då jag inte fick mycket sömn inatt. nej, kunde verkligen inte somna och mådde konstigare än på länge. hatar det, verkligen hatar det. vet inte längre vad jag ska mig till. men har lovat mig själv att orka ta tag i mitt mående det här året, då framförallt fysiskt. ta tag i nacken och ryggen, ta tag i magen medmera. ja, slut på den här skiten. undrar om jag ska försöka sova mer det här året också? mår man kanske bättre då?.. nej, lova mig själv ska jag inte göra, löften är till för att brytas, men jag ska göra allt som står i min makt för att jobba på det. ikväll har jag avnjutit twilight för andra gången i mitt liv. första var hemma så nu fick det faktiskt bli att besöka bion. robert thomas pattinson är min gud! kanske kan jag somna om jag tänker på honom, och kanske har man turen att även få drömma om honom, hoppas! hehe. twilight är mer än underbart fantastisk och jag vill bara se den om och om igen, hade iallafall en mysig kväll med tjejerna. igår mådde man som man förtjänade och dagen fick spenderas i soffan i sällskap med hela familjen + limpan som alla mådde ungefär lika som jag. kebab avnjöts och man tittade vänner i massor, ivanhoe för det är tradition, parlamentet 10 år och ringaren i notre dame. så en bra slapp första dag på det nya året om man bortser från mitt mående och natten. har däremot inte så mycket att säga om ett nytt år, antar att det som vanligt innebär nytt år, nya möjligheter. hoppas på det iallafall! men var på nyårsafton, igår och är som alltid ganska kluven såhär precis i början av det nya året. men va fan? varför då egentligen? glädjs åt det du fått upplevt istället och se framemot att du ska få uppleva mer. stressa inte igenom allt och skit i den jävla ångesten över allt..

jaja, nu ska jag försöka sova. plugg utav bara helvete som gäller för morgondagen. sen får vi se. ska njuta av de sista dagarna på lovet, för har ingen jävla aning om vad jag egentligene vill med allt när allt sätter igång igen, många, många frågetecken som jag måste ta mig tid till att tänka ut. god natt.

ville bara tacka, för ett underbart nyår tack vare er. ni är bland det bästa jag har!
vi hade det så bra, drack väldigt god välkomstdrink och smaskade på småplock.
pratade, skrattade och mådde bra. åt en underbar middag tillagad av min älskade
syster vilket vi uppskattade något enormt. vi drack goda drinkar, sjöng och dansade.
ja, allt som allt, en väldigt bra kväll! älskar er mina söta, söta sötingar...

förlåt, men jag kan inte sluta sjunga den här låten. älskar det, hehe.
nästan så man blir lite gråtfärdig